Bara två hundra meter norr om mitt hem ligger Byvärma naturreservat. Det är inte så stort bara 41 hektar. Men härigenom och i dess omgivningar går ofta mina dagliga rundor med hunden. Byvärma reservat bildades 1993 främst för att skydda mycket ovanliga eller hotade insektsarter.

Reservatet ligger där i anslutning till Helgeå. Där ån mynnar ut ur sjön Möckeln vidare söderut. Här, vid Möckelns utflöde i Helgeå la sig aldrig isen ordentligt – därifrån kommer namnet “värma”.

Stenstugan

Stenstugan är första intressanta stället jag passerar. Här levde syskonparet August och Emma, alldeles invid sjön. Det var deras föräldrahem. Emma var iväg några år till Malmö och arbetade som servitris men återvände sen till brodern i Stenstugan där de levde av jakt och fiske. Emma beskrivs som en tuffing, hon sköt bättre än någon karln och gav sig ut å vittjade näten själv på sjön. August omnämns i Albert Eklunds böcker som mycket god spårare och jägare (jag kommer berätta lite om Albert vid senare tillfälle en annan rundtur).

Nej nu måste jag lämna Stenstugan och gå vidare. Jag passerar den vackra valvbron, byggd 1822. Bron byggdes enligt uppgifter av ”Bro Nisse” Nils Nilsson från Hamneda. Han var betydande för flera av länets broar och även i Hamneda finns en fantastisk valvbro över Lagan. På senare år (-50t) förstärktes bron med ett betongdäck.

Jag går över den vackra bron. Förr i tiden låg här även en kvarn, av den syns inget idag. Endast en minnesskylt. Ut på udden mot sjön ligger vackra Älvanäs. Ett litet ställe precis ute i deltat vid sjön Möckelns strand.

Nu är jag inne i Byvärma Naturreservat, men jag följer ännu den lilla byvägen. På den ena sidan har jag kärrmarker med främst al och hasselsnår. På den andra sidan fantastiska betesmarker med ädellövskog främst ek, men även bok och lind. Jag närmar mig Byvärma gård.

Gården Byvärma

Gården Byvärma är ett gammalt säteri med anor från mitten av 1300-talet. Fisket stod i naturligt centrum av Byvärma. Framför allt ålfisket som gav stora inkomster till sin ägare. En av de färgstarkaste ägarna på Byvärma var Fru Grövel, mycket förmögen och driftig. Hon ägde omkring 600 gårdar och det sägs att hon ”räknade som en fogde, snickrade som en snickare, tänkte som en professor, ritade hus som en arkitekt och odlade som en jordbrukare”. Idag ägs Byvärma av släkten Crona, sedan sex generationer bakåt. Mycket trevliga grannar dessutom om jag själv får tillägga.

Det stora huset ligger vackert på en höjd med utsikt mot sjön. Framför boningshuset på andra sidan byvägen en gigantisk trelängad ladugård. <På min promenad lämnar jag byvägen vid Byvärma boningshus. Jag rundar den stora ladugården och går in på skogsbilvägen nordvästerut. Vägen följer ett kort tag den fantastiska betesmarken med ädellövskog. Men strax tas jag in i typisk ”Gudrunskog” alltså yngre granskog planterad efter stormen 2005.

Byvärma norra åbro

Jag lämnar även naturreservatet för en kort stund. En bit in i skogen ligger en ny valvbro. Lite märklig plats, oftast utan vatten runt mitt i nyplanteringen av skog. ”Byvärma norra åbro”, är byggd före 1790. Den har fyra spann och är byggd i natursten i kallmur. Bron har långa tillfartsramper. Den är en av Kronobergs läns äldsta broar, dock lite bortglömd på grund av sitt läge idag. Jag passerar här flera gånger i vecka, men just nu gör bron verkligen åter nytta i de höga vattenflödena, normalt syns här endast en liten rännil med vatten.

Hagalund backstuga

Jag fortsätter den lilla skogsvägen och tar i en korsning längre fram höger åter ut mot byvägen. När jag når byvägen ligger här en liten Backstuga nämligen Hagalund. Jag har försökt hitta mer historia runt Hagalund men än så länge gått bet. Backstugor låg ju under större gårdar, i dem bodde folk som inte hade eget jordbruk. En del var hantverkare, andra bara fattiga eller åldringar. Ordet backstuga syftar på att den är belägen på obrukbar mark. Oftast stenig mark som inget dög till.

Jag lämnar lilla Hagalund bakom mig. Nu är jag åter i naturreservatet. De höga vattenflödena i år gör att sjön Möckeln nästan är ända framme vid vägen bitvis. Så på min östra sida ut mot sjön kärrliknande områden. För dagen då träd buskar med djup vattenspegeln runt om. På min västra sida åter igen de fantastiska betesängarna med de enorma ekarna som präglar hela området.

Snart har jag dessa betesängar på båda sidor om mig. Och nu är jag strax åter framme vid Byvärma gård. Jag har nu nästan en kilometer kvar, men den sträckan har jag redan beskrivit.

Hoppas du kan njuta av både natur, kultur och människoöden från min promenad.

• Rundan är ca 6 km
• Det finns inga utmärkta leder i området utan man får leta sig runt själv
• Information kring människor och husens historia har jag samlat på mig genom diverse böcker från området, men även genom att prata runt med ortsbor som härligt beskriver dessa färgstarka människor.

Länkar för dig som vill veta mer

Länsstyrelsen Kronoberg – information om Byvärma naturreservat
Länk till Visit Agunnaryd
Länk till Visit Ljungby

Inlägget Hundrundan i Byvärma naturreservat dök först upp på Hemomkringvandring.

Likt ett delta av sumpmarker är Vedåsa naturreservat. Ett fantastiskt våtmarksområde som faktiskt är vackrast att paddla i (här går paddlingsled), men den här gången tar jag en runda till fots.

Naturreservatet är långsträckt och följer utmed Helgeå i norra änden av sjön Möckeln, till södra änden av Agunnarydssjön.

Landmassan vid Möckelns utlopp har egentligen en stig men det går att korta av KarlOskars stig och Pers genvägar om man vill minska på de 3,5 km som originalstigen är. Genom ädellövskog går stigen ner mot sjön och fin sandstrand. Här finns bord och bänkar så jag dricker mitt kaffe för dagen, med utsikt över vattnet. Sommartid bjuder det in till bad.

Det går djur i hagarna så stäng grindarna väl på promenaden. Från stranden tar stigen mig vidare genom betesmarker upp mot sumpmarksområdet. Fiskarten mal som är skyddad har här sina lek och uppväxtplatser i ån och åmynningen. Malen kan bli enorm i storlek och mycket gammal. Den största upptagna i Möckeln vägde över 50 kg.

Åter till KarlOskars stig, väl inne i sumpmarken finns ett jättefint fågeltorn med utsikt över enorma vassområden. Stigen går sedan vidare genom betesmarker med vackert hamlade lindar. Länsstyrelsen sköter detta idag, förr utgjorde det ju vinterfoder till djuren. Ja under 2018 vid den enorma torkan var det många i området här som åter tog upp hamlingen som ett extra foderalternativ. Stigen går sen åter genom ädellövskogen tillbaka mot parkeringen.

Som jag skrev är reservatets markområden tvådelade, så det finns även två fina stigar vid Agunnarydssjön (Orange och Blå). Dessa stigar går mest genom betesmarker och ädellövskog. Här är gott om lindträd som får skogen under blomningstid att surra, då de drar till sig enorma mängder bin. Men idag är det mulet vinterrusk. Väljer även att ta en av slingorna som går i denna del. Orange slinga är bara 1,6 km, men den går fint ner mot Agunnarydssjön.

För dig som vill veta mer

Länk till Länsstyrelsens information om Vedåsa naturreservat

Här kan du läsa om vad hamling är och hur det fungerar
Fakta om europesisk mal

Inlägget Vedåsa naturreservat dök först upp på Hemomkringvandring.