Första gången jag snubblade över bilder av en packraft (och reflekterade över det) var för ungefär 3 år sedan. Då visade Johan Gärtner (Robinson-Johan 2023) en Youtube-film från när han vandrade vid Pärlälven. Och även tog sig fram längs älven med hjälp av packraft.

Detta inlägg innehåller reklamlänkar till Packraft Sverige.

Jag blev nyfiken på packraft

Då insåg jag att jag också skulle kunna få ytterligare en dimension på mitt vandrande. Min dåvarande sambo kände likadant och vi pratade om att testa. Men min rädsla för vatten har varit ett stort hinder som jag har försökt att jobba med, och i år har jag gjort stora framsteg. Särskilt resan till Finland i augusti hjälpte mig att inse att jag kan och vågar mycket mer än jag tror (och det gör faktiskt de flesta). Min vän Linda har varit ett fantastiskt stöd när det gäller min rädsla för vatten.

Eftersom Johan är ambassadör för Packraft Sverige kändes det naturligt för mig att kontakta samma företag. Och tack vare deras goda råd har jag nu en packraft som passar just de önskemål som var viktigast för mig. En MRS Minnow. Den är både lätt (så att jag orkar bära den) och stabil (så jag slipper vara rädd). Men den saknar kapell.

Test i vardagsrummet

Precis som när jag ska testa ett nytt tält bestämde jag mig för att testa att blåsa upp packraften hemma i vardagsrummet. Anledningen är att jag vill känna att jag har full koll när jag väl kommer ut i naturen. Hemma behöver jag inte ta hänsyn till om det blåser, om det snart blir mörkt eller om det är svinkallt (så jag skulle frusit om händerna).

Givetvis blåste jag även upp flytvästen. Med den var största utmaningen att komma på hur man skulle få ut luften efteråt. Men jag kom på det med – tack och lov för manualer/instruktioner.

Nybörjare i packraft, Funäsfjällen

Under en resa till Funäsfjällen i september, bara några dagar efter att min packraft kom hem, testade jag den 2 gånger. Jag paddlade bara korta sträckor för att känna på hur den kändes och uppförde sig.

Första försöket – motströms i å

För det första testet åkte jag och Linda till en å utanför Funäsdalen. Vi försökte hitta ett område där det inte var så strömt och där paddlade jag lite fram och tillbaka. Packraften verkade väldigt stabil men den var svår att styra. Förmodligen mitt eget fel eftersom jag tagit bort styrfenan för att inte skada den. Dessutom fyllde jag för lite luft första försöket.

Andra försöket – på vågig sjö

Bara några dagar senare gjorde jag ett nytt försök på Anderssjöarna i Tänndalen. Vädret var inte optimalt, för det blåste ganska rejält och sjön är stor. Men skam den som ger sig. Trots att jag inte alltid kom exakt dit jag tänkt mig på grund av att vågorna och vindarna var starka så försökte jag flera gånger. Och det var otroligt roligt!

Visst var det frustrerande att inte ha 100 % koll på var jag skulle komma iland. Och min paddlingteknik lämnar en väldig massa i övrigt att önska. Men nu var jag inte ute för att paddla långt, eller snyggt, utan bara för att pröva. Den här gången fyllde jag ordentligt med luft, väntade 10 minuter, och fyllde lite till. Det gjorde stor skillnad på hur packraften kändes i vattnet.

Packraft på Tivedens kanotled

Bara några veckor senare var det dags för en packraft- och vandringshelg i Tiveden med Elin. Vi började med en superhärlig och rolig dag på Tivedens kanotled (och sedan till fots på Ridleder Tiveden). Kanotleden är 15 kilometer, men vi nöjde oss med en lite kortare etapp. Naturen här är helt otroligt fin, och vi njöt verkligen av hela turen.

Den här gången hade jag fenan på packraften och det gick betydligt lättare att styra än uppe i fjällen. Trots att det gick vågor på en del sjöar kändes det stabilt och tryggt. Jag kan knappt fatta att jag sitter ute på vatten och ler, men det gör jag. Frihetskänslan i detta går inte att beskriva. Den lärdom jag tar med mig till nästa gång är att jag behöver köpa handskar och strumpor i neopren – för nu börjar det bli kallt ute.

Solen glittrade i vattnet där vi gled fram mellan bergväggar, mäktiga tallar och mysiga öar. Både frukost och middag åt vi längs leden, och det var superbra att pröva på att gå med packraften i packningen. Elin blev lika förtjust i packrafting som jag – till och med så mycket att hon började fundera på att köpa en hon med.

Uthyrning av packraft – och logi

Under helgen i Tiveden bodde vi hos Packraft Sverige, och Elin hyrde även sin utrustning av dem. Jag lägger till en länk här ifall du också är intresserad av logi eller hyr-packraft om du ska besöka Tiveden. Det tog 15-20 minuter att köra bil till nationalparkens huvudentré (vi var i nationalparken andra dagen) – entré Vitsand ligger närmare. Till kanotleden var det gångavstånd.

Jag ser en helt ny värld framför mig

Framöver kommer jag att ta alla chanser jag kan att använda min packraft för att nästa år känna mig tillräckligt trygg för att kunna ge mig ut på något lite längre äventyr. Inuti bara bubblar det av tankar och iver, för jag slås gång på gång av att jag kommer att kunna nå helt nya platser när jag bär med mig min egen ”båt”.

Fakta om min MRS Minnow

Min packraft är en MRS Minnow som väger 1.938 gram (inklusive ryggstöd, sits och fena). Paddeln är en Vikingraft Stinger (840 gram) och flytvästen – inte att förglömma – en uppblåsbar Anfibio Buoy Boy som väger 340 gram. Alltså totalt 3,1 kg, vilket i min värld är helt acceptabelt. Notera att denna modell inte har något kapell.

[instagram-feed feed=21]

Inlägget En helt ny värld – med packraft dök först upp på Hemomkringvandring.