”Lycka är att se livet genom en solstråle” lyder ett ordspråk som jag tycker är vackert. Idag fick jag rent bokstavligen se allt genom en solstråle och jag känner mig som om jag strålar som solen själv av all lycka som jag samlat på mig.

Efter att ha gått en rejäl runda med hundarna i morse gav jag mig iväg på egen hand till Brännemons spårcentral för att gå 15-kilometersspåret. Stigen ledde mig genom granskog, tallskog och en massa lingonris. Upp på små berg och förbi skogssjöar.

Solens strålar letade sig ner mellan träden, luften var härligt krispig, och de enda ljud som hördes var mina steg, vindens sus och ibland det svaga ljudet av en bil på avstånd. Jag kände hur mungiporna drogs högre och högre upp ju längre jag gick, och axlarna slappnade av och sjönk längre och längre ner. Det är underbart vilken fantastisk medicin naturen är – även mot spänningar och stress som man inte ens visste att man bar runt på.

Direkt efter denna sköna tur hämtade jag upp hundarna och körde med dem till ett ställe längs Höglandsleden och det blev nästan två timmars lösspring för dem i solnedgången. En del av tiden hade vi även sällskap av vänner som tittade förbi och delade harmonin med oss.

Vilken underbar dag! Tänk vad lite sol kan göra!

Inlägget Lyckan i en solstråle dök först upp på Hemomkringvandring.