Hur många favoritplatser kan man ha på jorden? Efter att jag fick övernatta och gå rundslingan som finns i Kålhuvudets naturreservat, Västernorrland, blev jag helt såld på det vackra området där känslan av orörd natur är maximal.

Jag, min vän X och mina hundar kom fram på kvällen och körde därför bil längs den långa skogsvägen till naturreservatet istället för att gå leden dit. Det var mitt första besök på Kålhuvudet och vi skulle på kvällen bara gå en kortare sträcka och sedan övernatta i Rödmyrsstugan som ligger vackert intill Rödmyren. Några hundra meter från stugan passerar urskogsleden (som tidigare kallades för ödemarksleden).

När vi installerat oss i stugan gick vi en kvällspromenad längs urskogsleden innan vi vände tillbaka till den otroligt charmiga stugan för lite kvällsmat och mys med hundarna innan det var sovdags. Lyxigt var det att upptäcka att stugan hade kamin och att det till och med fanns ett dass ”på gården”. Eftersom jag hade kört 90 mil på dagen så var jag ganska trött och somnade i den härliga stugvärmen ungefär en halv minut efter att jag la mig.

Vi vaknade runt klockan 5 och solens strålar smekte redan träden på andra sidan myren. Luften i stugan var härligt morgonsval och vi tillät oss att ligga kvar i sovsäckarna en stund innan vi steg upp och gav oss iväg med hundarna för en före-frukost-tur längs naturreservatets rundslinga. Slingan är 3,5 kilometer så vi beräknade att vara tillbaka efter ungefär en timme, med tanke på att vi brukar stanna och fota ganska mycket när vi går.

Från stugan gick vi ner mot myren och över spången in i skogen. Myr i morgonljus efter ett lätt regn kan inte bli annat än magiskt vackert. Vart jag än vände blicken såg jag vackra saker.

Myrarna, de gamla träden, alla lavar och mossor, orkidéerna (fläcknycklar) som bokstavligt talat växte överallt, daggen, hjortronen, solen. Tystnaden, bortsett från mitt lyckliga pladder med X, var total och den starka känslan av att vara mitt ute i vildmarken kom över mig – och stannade kvar. Den här slingan var något av det vackraste jag har upplevt.

Frukosten fick låta vänta på sig för vi var inte tillbaka förrän efter 2 timmar och 20 minuter – det fanns helt enkelt för mycket att se på, fotografera och prata om längs vägen. Vi var då rejält hungriga, men lyckliga, och frukosten smakade ljuvligt att äta vid grillplatsen utanför den lilla stugan.

Därefter var det sorgligt nog dags att packa ihop våra saker, städa ur stugan och gå tillbaka till bilen. Men avslutningen på turen blev ändå fantastisk (trots vemodet att behöva lämna), för efter att vi lämnat vår packning gick vi tillbaka några hundratal meter längs stigen och fotade alla blommor vi skymtat när vi gick förbi. Torta, gullris, fläcknycklar, linnea, klotpyrola och björkpyrola – så den småländska blomnörden i mig var i blomhimmelen.

Det är få platser som har gett mig den här totala känslan av ro, lycka och frihet, och jag hade utan större betänkligheter kunnat stanna kvar där flera dygn om det inte redan funnits planer för dagen.

FÖR DIG SOM VILL VETA MER
Kålhuvudets naturreservat ligger i Ångermanland, Västernorrlands län, Örnsköldsviks kommun, i närheten av byn Hemling.
Länk till Länsstyrelsens information om Kålhuvudets naturreservat

Inlägget Kålhuvudets naturreservat dök först upp på Hemomkringvandring.