I morse åskade det så att det stod härliga till när mitt alarm ljöd klockan 04.30. Blixtarna lyste upp stugan och det smällde och mullrade i stort sett konstant. Jag avvaktade därför någon timme med min och hundarnas morgonrunda.

Eftersom min stukade vrist trilskades bestämde jag mig för att börja gå längs Sälenringen upp mot Körskalsfjället och låta vristen vila på det plana asfaltsunderlaget de första och sista två kilometrarna. Därefter tänker jag gå vidare mot Östfjällsstugan och sedan så långt jag hann mot Källfjällsstugan innan jag var tvungen att vända för att hinna hem i tid för frukost med de övriga. Bilen parkerade jag vid Högfjällshotellet, precis vid Sälenringens och Södra kungsledens start.

När asfalten tog slut och gruset tog vid blev jag lite besviken eftersom det var som att gå på en krattad gång, inte som att gå i naturen, men jag såg fram emot att få gå på ”riktig” stig när leden svängde vid Östfjällsstugan. Döm om min förvåning när jag upptäckte att de tillgänglighetsanpassar även denna led (första delen av Sälenringen) med en tre brädor bred spång, precis som på delar av Sälfjällsturen som jag gick igår.

Så snart jag svängde av upp mot Källfjällsstugan blev leden lite ”roligare” och jag njöt av att komma ifrån det större stråket. I vanliga fall hade jag undvikit ”motorvägen” tidigare genom att gå off-road, men inte när foten är i det skick den var idag. Efter att ha gått någon kilometer uppför överraskades vi av tät dimma.

Dimman kom plötsligt och var så tät att jag knappt såg mer än nästa ledmarkering

Eftersom jag knappt såg till nästa ledmarkering valde jag att vända tillbaka nerför den steniga stigen och ta mig upp på den breda spången som jag tidigare beklagat mig över. Helt plötsligt var jag glad att jag hade en så tydlig led att följa tillbaka, för jag såg inte särskilt långt varken framåt eller åt sidorna i den kompakta dimman. Däremot såg jag faktiskt direkt när det var något som avvek från det vanliga bredvid stigen och jag var tvungen att stanna och fota laven med sina vackra röda sporer.

Efter denna upptäckt gick jag med lätta steg de sista kilometrarna till bilen, trots att jag inte hann fram innan himlen öppnade sig och gav mig en liten dusch.

Inlägget Dimmig tur dök först upp på Hemomkringvandring.