För drygt en vecka sedan blev jag tipsad (av en som läst några av mina blogginlägg) om att gå Porsnäsleden i Hälleviksstrand här på Orust. Eftersom jag älskar att läsa på i förväg och vara lite förberedd googlade jag på leden och såg att den bara var 4,7 kilometer. Men den lät ändå väldigt spännande för den skulle gå i svår terräng över klippor och myrmarker. Och med utsikt över vår vackra skärgård. Så jag bestämde mig för att försöka gå den så snart som möjligt.

Rena pensionärsslingan – tänkte jag först

I lördags tog jag mig tiden att köra till Hälleviksstrand för att pröva Porsnäsleden. Och jag var väldigt förväntansfull. Med mig hade jag en papperskarta över leden och jag hade kollat upp redan innan att den fanns med i Orust kommuns vandringsapp. Men när jag parkerade vid kyrkan fanns helt plötsligt bara en enda led markerad i Hälleviksstrand. Därför var det lite extra spännande att ge sig ut på denna tur.

Längs vägen mötte jag flera pensionärspar. Och det var inte konstigt, för underlaget var lätt att gå på. Till och med enklare än att gå på skogsväg. Så jag började känna en viss besvikelse, för det var inte en sådan här tur jag hade tänkt mig – rask promenad längs tillrättalagt underlag.

Plötsligt händer det!

Men så.. efter 1,7 kilometer förvandlas landskapet som i en handvändning. Den prunkande grönskan övergick i karga klippor och havet glittrade till vänster om mig.

Eftersom jag kände viss frustration över att Porsnäsleden varit så lätt att gå, valde jag att gå rakt fram och upp på klipporna en stund för att i alla fall få kryssa runt lite och leta min egen väg en stund. Och Wilma som var med blev lycklig för hon fick svalka av sig i en liten tjärn.

Dagen var solig, men väldigt blåsig så jag höll min papperskarta i ett hårt grepp för att den inte skulle flyga iväg!

Ut på spännande tur bland klipporna

Sedan vände jag tillbaka till stigkorset där jag gjorde min rebelliska lilla utflykt från Porsnäsleden. Enligt min papperskarta skulle jag svänga vänster här så det gjorde jag. Jag kom ner till havet och njöt i fulla drag av utsikten.

Framför mig hade jag havet och till vänster om mig reste sig ett kargt och klippigt landskap. Trots att jag sökte av området med blicken hittade jag inga markeringar. Enligt kartan skulle Porsnäsleden nämligen vara märkt med vita markeringar. Men jag tog papperskartan till hjälp och såg att leden skulle gå en bit in från havet. Vilket var förståeligt med tanke på att det var ganska brant närmast vattnet.

Så jag sökte mig uppåt och kryssade fram lite tills jag sprang på ett litet röse bestående av 2-3 stenar. När jag stannade till och såg mig omkring upptäckte jag en sten som såg lite malplacerad ut i landskapet framför mig. Och när jag kom dit såg jag ytterligare ett litet röse. Jag förstod då att det var så leden var markerad.

Underbar vandring mot fyren på Porsnäs udde

Sedan fick jag en stunds vandring som verkligen var ren lycka. Det var kargt och stenigt varvat med myrmark, och det var helt omöjligt att gå raka spåret mot nästa lilla röse. På de flesta ställen fanns ingen stig att följa. I alla fall inte någon som var uppenbar för mig som är relativt ny i den här typen av miljö. Jag njöt verkligen av att leta min egen slingrande väg fram mot fyren på Porsnäs udde som kom allt närmare.

Väl framme vid fyren hade jag fullt sjå att titta på och njuta av alla växter. Kärringtand som lyste röd, gul fetknopp, strandglim, trift, och strandkvanne (strätta).

Genom myrmark och mot utsiktspunkt

Från fyren gick färden vidare uppåt. Underlaget var fortfarande stenigt och ojämnt. Men det var ändå enklare än innan att leta sig fram, eftersom jag anade att man inte skulle behöva gå rakt igenom våtmarken som låg som i en dal.

En bit framför mig såg jag ett större röse på en liten topp och jag förstod till min glädje att leden skulle föra mig dit. Utsikten över viken in mot Stördalen var ofantligt vacker. Och lika vacker var den om jag vände mig och tittade ut över alla små öar i skärgården.

Att ta sig ner härifrån var väldigt brant, och jag misstänker att jag och vovven inte tog rätt väg. Men ner kom vi i alla fall. När jag skulle skriva detta inlägg såg jag att det ska finnas några jättegrytor i närheten av utsikten. Men eftersom min app bara visade en enda led i Hälleviksstrand – och inte just den här – så kunde jag varken navigera efter appen eller få upp sådan här spännande information.

Blomsterrika Stördalen – och tillbaka till kyrkan

Jag var helt överväldigad av allt jag hade sett och fylld av vackra intryck. Därför kom det som världens bästa dessert att Stördalen var en av de blomrikaste strandängar jag sett!

Redan på håll såg jag hur den ängen lyste gul av gåsört. När jag gick längs havskanten såg jag att bland lågt gräs och små blad trängdes massor av strandkrypa. Det var nästan överväldigande med all växtlighet efter att ha gått på de karga klipporna.

Resten av Porsnäsleden gick längs grusväg ända fram till kyrkan och det gick snabbt och smidigt att ta sig den sträckan. För mig och hunden Wilma tog det 2 timmar och 14 minuter att gå 6 kilometer. Men i den tiden är vår extrasväng utanför leden inräknad. Själva leden är 4,7 kilometer. Vi tog inte någon fikapaus, utan vi var i rörelse hela tiden. Som sammanfattning kan jag säga att detta nog var den roligaste och finaste led jag gått här på Orust.

För dig som vill veta mer om Porsnäsleden

Porsnäsleden är bara 4,7 kilometer, men är delvis svår att gå. Detta gäller de delar som går över klipporna och myrmarken, cirka 2,5 kilometer. Övriga delar är lätta att gå längs grusväg/skogsväg. Leden finns i Hälleviksstrand på Orust. Här hittar du information om alla leder som finns i Hälleviksstrand (länk).

Detta är en led för dig som älskar havet och västkusten. Och för dig som vill ha en utflykt som ändå är lite äventyrlig. Däremot passar den inte dig som har ont i fötter, ben, höfter eftersom den halvan som går över klipporna inte är tillrättalagd utan det är att hitta sitt eget sätt att ta sig upp och nerför stora stenblock. Jag skulle heller inte rekommendera någon att gå här om det regnar eller just har gjort det. Jag tror att Porsnäsleden skulle vara väldigt hal och besvärlig att gå i sådant väglag.

Det finns fler leder i Hälleviksstrand – i alla svårighetsgrader.

Här finns mina bilder från Porsnäsleden

Sedan jag skrev detta inlägg har jag gått Porsnäsleden flera gånger. Här ser du bilder från dessa turer.

[instagram-feed feed=3]

Inlägget Porsnäsleden, Hälleviksstrand- ren njutning dök först upp på Hemomkringvandring.