Ända sedan jag gick min första lilla tur i Vättlefjäll har jag varit sugen på att gå Vättlefjällsleden. Flera av de kortare lederna är så fina att jag fått mersmak på området. Nu blev det äntligen av!

Några bra saker med Vättlefjällsleden

Det finns flera fördelar med Vättefjällsleden. Först och främst är naturen längs leden otroligt varierad och vacker.  Men jag tänkte egentligen på några andra saker. Dels att det finns många platser man kan utgå ifrån / hoppa på leden (se karta längst ner på sidan). Dessutom är den till största delen enkel att gå. Både för att underlaget är som en bred gångbana på södra delen, och för att den är extremt tydligt skyltad och markerad.

Tidigare hade jag gått norra delen av leden i samband med att jag har prövat flera av lederna som utgår från Dammekärr och Skrapekärr. I de inlägg jag skrev då klagade jag flera gånger på att lederna var otydligt märkta. Sedan dess har man alltså rustat upp lederna med fina skyltar, och markeringarna på träden sitter tätt. Tack!

Jag utgick från Jennylund

Som jag nämnde finns det flera platser där det är enkelt att börja sin vandring längs Vättlefjällsleden. Själv valde jag att starta i Jennylund, och jag och Balder parkerade där strax före kl. 08 i morse. Eftersom leden passerar parkeringen behövde vi inte gå någon transportsträcka innan vi var igång. Vi gick motsols och började alltså med att gå söderut.

Första biten gick på asfalterad gångbana. Men efter några hundra meter svängde Vättlefjällsleden (och Bohusleden och pilgrimsleden) in i skogen. Runt oss började det sakta ljusna, och vindarna var fortfarande ganska starka efter gårdagens storm.

Förvånansvärt lätt underlag att gå på

Relativt snart kom vi fram till Surtesjön, och vi såg solen börja lysa upp träden på andra sidan. Runt hela sjön gick en fantastisk gångväg som var både bred och slät. Vilket gjorde den väldigt ”lättgådd”. På många ställen fanns bänkar där man kunde njuta av utsikten över sjön.

I Lövgärdet låg husen i det närmaste på Vättlefjällsleden. Och det var nästan så att jag avundades dem läget med bara några hundra meter till leden. Utöver det fanns där en badstrand och många bord och bänkar på en öppen yta vid sjön.

Efter att jag passerat bostadsområdet fortsatte underlaget att vara lika lätt att gå på. Leden verkade följa ett belyst motionsspår eller gångbana. Fråga mig inte varför, men jag hade fått för mig att Vättlefjällsleden skulle vara lite besvärlig att gå. Men den var raka motsatsen. I alla fall på den södra delen.

Trots att det kändes lite som att gå på en autostrada när leden gick på en så bred ”stig” så var naturen vacker runt mig. Ärligt talat var det inte en enda meter av leden på den södra delen där jag inte njöt av naturen.

Jag kom snabbt till norra delen av Vättlefjällsleden

Tack vare det fina underlaget gick det ganska raskt att ta sig fram. Balder och jag passerade Skyrsjön, Kroksjön och Lysevattnet. Vilket var lite dumt, för jag hade tänkt göra en avstickare till en superfin plats vid Lysevattnet och äta min lunch där. Men nu kollade jag inte på kartan, så jag missade ”avfarten”.

Från och med Lysevattnet och Björsjön gick jag på kända stigar. För nu började det handla om stigar och inte breda gångbanor. Tvyärr var det just nu extremt blött i området, så ganska stor del av tiden ägnade jag åt att hitta alternativa vägar att ta mig fram på – och även få med min 40 kg hund på noterna.

Lite trött när jag närmade mig ”målgång”

Men det förminskar självklart inte naturens skönhet runt Vättlefjällsleden. Vi passerade Dammekärr och tog oss raskt (eller ärligt talat inte så raskt, jag började bli lite trött i benen) upp till Mettjärn. Trots tunga ben höll jag ändå min tänkta tidplan. Så Balder fick svalka sig i sjön, och dricka vatten, medan jag tog en välförtjänt paus.

Därefter gick vi den sista biten ner till Jennylund där bilen stod och väntade på oss. När vi kom fram konstaterade jag att vi hade tagit oss hela rundan, 25 km, på fem och en halv timmar. Och då hade jag både fikat och fotat en massa längs vägen.

Medan jag gick kände jag en stark längtan att gå vissa av lederna i Vättlefjäll igen. Så det är inte alls otroligt att det snart kommer bilder därifrån igen.

Vilka leder finns i området utöver Vättlefjällsleden?

I Vättlefjälls naturreservat (och i området som benämns Vättlefjäll) finns ett flertal vandringsleder. Eftersom jag är förtjust i området har jag gått flera av dem. Till exempel Buråsleden, Hållsdammsleden och Mettjärnsleden. Jag har samlat alla mina inlägg från Vättlefjäll på en egen sida. Där är lederna beskrivna i både text och bild.

Slutligen länkar till mer information

Precis som vanligt länkar jag till Länsstyrelsens information om naturreservatet
Dessutom kan det vara bra att ha länken till kartan över Vättlefjällsleden och hela området som Västkuststiftelsen publicerat i pdf-format. Själv har jag den som papperskarta.

Inlägget Vättlefjällsleden, 25 km dök först upp på Hemomkringvandring.