En vandring behöver inte vara så lång eller gå så snabbt, det har jag upptäckt på senare tid när ett bråkigt knä ställt till det. Tvärtom kan det vara en fördel att knata runt i snigelfart och ha tid att upptäcka saker.

Hade det inte varit för mitt knä när vi vandrade till Mittåkläppen i Härjedalen nu på försommaren så hade jag ju inte gjort mitt superfynd. Då hade jag bara seglat förbi i full fart.Men nu gick det långsamt, och plötsligt fick jag syn på något spännande på sidan av en murken spång, några bulliga pyttesmå rosa saker. Kunde det vara..? Jag vågade inte tro på vad jag såg utan skickade bilder till en svampgrupp för bekräftelse. Men jo då, min misstanke var helt rätt, jag hade hittat vargmjölk (lycogala epidendrum), en underbart vacker liten slemsvamp. Utan mitt bråkiga knä hade jag missat den totalt, den där fina lilla svampen som jag bara sett på bild tidigare. Lycka.

På en hemomkringvandring i skogen var det ungefär likadant. Hussen och hundarna for iväg och jag linkade på i min egen takt. Plötsligt fick jag syn på svampar, någon sorts laxskivling, som marscherade fram längs skogsvägen, och det blev en härlig bild. Det hade jag missat om jag gått i normal promenadfart.

På en annan slow-vandring hittar jag ett litet kryp, kanske en gräshoppa tänker jag. Och mycket riktigt, jag kollar med en insektsgrupp och det är tydligen en klubbgräshoppa. Wow, jag som tyckte det var ett kryp i största allmänhet, och nu har den till och med fått ett riktigt namn.

Men det finns mer i naturen än kryp och svampar, det finns en hel del blommor också. Och det behöver inte vara de stora och färggranna, de iögonenfallande. Det finns ju de små också, de där som man knappt ser om man går i rask takt. Men de finns där, som till exempel den vackra pyttelilla ögontrösten, Euphrasia. Jag ska inte ge mig in på vilken varietet jag hittade på min snigelfartsvandring, det finns ju några stycken, så jag nöjer mig med ögontröst. Vackert namn dessutom.

Och har man tur kan man också träffa på världens godaste svampar, svart trumpetsvamp (Craterellus cornucopioides), på den där långsamma skogsvandringen. De skyltar inte med sig direkt, det gäller att gå lugnt och titta, och kanske, kanske finns de där. Men när de finns, mums. Bara att plocka, torka och smula ner i grädde. Bättre svampsås blir det inte.

Och så där fortsätter det. Det finns mycket att uppleva även med ett bråkigt knä. Det är bara att gå ut och fixa bäst det går.

Det finns mycket att upptäcka trots att vandringen blir kortare än man vill. Vandringar i slow motion – ”slow-vandring” – är verkligen inte helt fel.

Inlägget Givande ”slow-vandring” dök först upp på Hemomkringvandring.