Vila av menisken – och tältnatt

Jag har haft ont i knät länge, men för en månad sedan blev det så illa att jag inte hade något annat val än att söka vård (jag hade skjutit på det i det längsta). Efter en massa tester konstaterade man att menisken ”lagt av” och att jag hade en lång rehabilitering framför mig. Detta ställde mitt liv, och även mina vandringsplaner, på ända.

Är det slut med vandrandet?

”Du får inte gå långt och absolut inte bära tungt” sa fysioterapeuten. Min första tanke var: ”Är det kört för mig nu med vandrandet?”, och jag sjönk ner i ett mörker. Att gå långt, och dessutom med ryggsäck på, är ju det jag gör. När jag kom tillbaka till jobbet försökte min chef peppa mig genom att säga ”Men det är ju skönt att i alla fall vet vad det är”. Fast just där och då kände jag inte så. Jag såg bara alla planerade vandringar som inte skulle bli av. Till exempel veckovandringen på egen hand i Höga Kusten, som jag egentligen skulle åkt på nästa vecka. Och att resten av livet skulle bli så.

Nej, jag ska ut även om menisken krånglar

Men efter någon timme ställde jag mig frågan: ”Hur ska jag göra för att kunna vandra trots trasigt knä?” och jag brainstormade fram en massa idéer till hur jag ska kunna komma ut. På något sätt behöver jag nästan tänka tvärtemot mitt vanliga sätt kom jag fram till.

Istället för att komma så långt ifrån bebyggelse och människor som möjligt behöver jag hitta platser som ligger relativt nära vägar. Och det blir inte fråga om att gå 2-3 etapper av Kuststigen eller Bohusleden samma dag, utan snarare en slinga i ett naturreservat. Det är inte mitt vanliga jag, men… det kändes helt okej när jag hade landat i det. Så nu pågår planering för fullt.

De förändringar jag gjort hittills

Redan innan jag kontaktade vården hade jag vidtagit en del åtgärder eftersom jag hade ont för varje steg jag tog, för att inte tala om när jag försökte gå i trappor. De här sakerna ändrade jag direkt när smärtan ökade till en högre nivå:

• Nu sitter jag vid skrivbordet på jobbet istället för att stå
• Och så tar jag hissen istället för trapporna på jobbet
• Jag har köpt knästöd som jag har på mig när jag går
• Vandringsstavarna är med så fort jag ska ut
• Jag vilar benen/knäna/fötterna så mycket jag kan
  
• Varje dag gör jag de övningar jag fått från fysioterapeuten, och jag upplever redan stor skillnad.
• Även att jag tycker det är tråkigt att gå på väg, och synnerligen asfalt, så är det just nu det som funkar bäst för mig. På plant underlag känner jag mig nästan som vanligt.
• På platser där det finns flera alternativ att gå så väljer jag det enklare – i motsats till hur jag alltid gjort innan.
• Jag försöker vila knät 1-2 dagar efter varje tur.

Skön tältnatt i hemmaskogen

Eftersom jag är van att vara utomhus så mycket, och röra mig en hel del, blir jag ganska rastlös nu. Så igår packade jag tält och övernattningsprylar och gick någon kilometer ut i skogen häromkring bara. Där tillbringade jag eftermiddagen, kvällen, natten och morgonen i lugnet. Tack vare att jag tog med mig en bok kunde jag ägna mig åt en annan aktivitet jag gillar, samtidigt som jag var ute.

Lugna aktiviteter som är snälla mot knät

I vanliga fall stiger jag upp relativt tidigt när jag är ute, för jag vill komma iväg längs leden innan det blir för mycket folk. Här fanns inte ens någon led, jag skulle ju bara gå några km hem på skogsvägen, så jag passade på att ligga och läsa i morse också. Med tältdörren öppen, solen som sken in på mig och med bara fåglarnas sång som bröt tystnaden. Otroligt, men underbart, att jag hade ro till detta. Jag känner att jag även skulle kunna ägna mig mer åt till exempel matlagning nu under mina turer, eftersom jag kommer att spendera mer tid på lägerplatserna.

Det var inte riktigt så här jag hade tänkt mig den här våren, men jag inser att den kommer att bli bra ändå. Jag kommer att få vara i naturen, och jag kommer att kunna sprida min glädje och entusiasm till andra. Just nu är jag oerhört tacksam över min tältnatt – över att jag kunde ta mig fram i terrängen (kort bit, men ändå). Vandringsstavar, knästöd och stabila skor (Rover mid från Icebug) är mina bästa vänner just nu.

Mina mål just nu

För närvarande har jag två mål för mitt knä: Det första är att jag ska kunna genomföra mitt deltagande i Icebug Xperience West Coast Trail i september, och det andra att jag göra min veckovandring i Höga Kusten nästa vår. Så detta är vad jag siktar mot – förutom alla härliga vardagsupplevelser som jag får längs vägen mot målet.

Länkar till produkter

Jag får ofta frågor om vad jag använder, till exempel vilket tält jag har och så vidare. Så här kommer svaren: Det är ett Reinsfjell Superlight 2 från Helsport (länk till produkten) som du ser på alla bilderna här. Sovsäcken kommer från Mammut (modellen Nordic Down Spring), och kudden från Sea to Summit och heter Aeros Ultralight. Tröjorna kommer från Super.Natural (den gula) och Aclima (den svarta, från serien Designwool Glitre). Avslutningsvis skorna då, och de kommer som vanligt från Icebug, och den här gången har jag Rover med lite högre skaft eftersom jag uppskattar extra stöd när knät är lite instabilt.