Beräknad läsningstid: 16 minuter

På skärtorsdagen var det äntligen dags för mig och Sofia att ge oss ut på en liten vandring igen. Den här gången hade min väninna valt vilken led vi skulle gå och det blev Karolinerleden i Kroppefjäll, Dalsland.

Två glada vandringskvinnor längs Karolinerleden - Sofia och jag
Två glada vandringskvinnor längs Karolinerleden – Sofia och jag

Grått, duggregn, halt och snöigt

Tack vare att jag kunde gå från jobbet vid lunch på skärtorsdagen så kom vi till Kroppefjäll ganska tidigt på eftermiddagen. Så redan klockan 15 hade vi parkerat bilen utanför Järbo och började ge oss av längs Karolinerleden. Ingen av oss hade gått här tidigare, så vi var väldigt förväntansfulla.

Hoppsan, här i Dalsland låg det snö kvar här och var
Hoppsan, här i Dalsland låg det snö kvar här och var

Till vår förvåning låg det snö på många ställen. För oss som kom direkt från våren på Orust var det som att gå en månad tillbaka i tiden vädermässigt. Eftersom leden inte är den bredaste eller mest tillrättalagda (underbart nog!!) så var det halt på många ställen. Även där snön smält, så man fick noga se sig för var man satte fötterna.

På vissa ställen var leden ljuvligt enkel att gå
På vissa ställen var leden ljuvligt enkel att gå

Karolinerstugan

Efter fyra kilometers vandring på hala stigar kom vi fram till Karolinerstugan. Den ligger vackert vid Lilla Hästskotjärnen, där det också finns grill- och sittplatser.

Karolinerstugan är öppen för alla. Hit är det cirka 4 km från parkeringen i Järbo
Karolinerstugan är öppen för alla. Hit är det cirka 4 km från parkeringen i Järbo

Vid stugan finns ved och en mulltoa. När man har använt ved fyller man på vedförrådet genom att hugga lika mycket ved som man använt.

Så här ser det ute inne i Karolinerstugan. Där finns även en öppen spis.
Så här ser det ute inne i Karolinerstugan. Där finns även en öppen spis.

Karolinerstugan (läs mer hos Föreningen Kroppefjälls Vandrare) är öppen för alla, och man lämnar den i samma skick som man själv vill finna den i. Övernattning är möjlig.

Sofia passar på att dricka lite vid Lilla Hästskotjärnet
Sofia passar på att dricka lite vid Lilla Hästskotjärnet

Himlen hotar med regnskur

Härifrån fortsatte vi ytterligare några kilometer medan molnen på himlen såg allt ”hotfullare” ut. Vi enades om att försöka hitta en bra plats att slå upp tälten på innan det började regna.

På Karolinerleden i jakt på bra tältplats
På Karolinerleden i jakt på bra tältplats

När vi kom fram till Ljusa Tjärnen såg vi att det fanns en öppen yta runt ett fikabord som såg någorlunda torr ut, och dessutom verkade rymma ett tält. Området var i övrigt ganska blött och ”risigt”. Det såg ut att börja regna vilken sekund som helst så vi bestämde oss för att slå upp tältet (mitt) precis intill rastplatsen.

Sofias tält fick vi slå upp på leden...
Sofias nya lättviktstält från Big Agnes fick vi slå upp på leden…

Sedan valde Sofia att ändå slå upp även sitt tält – och så är det ju när man har nya prylar. Man vill testa direkt! Däremot fick det inte plats på samma ställe, så hon satte upp det precis intill leden.

Middag och tjejsnack i duggregn

Så snart vi fått upp tälten och gjort i ordning våra sovplatser var det dags för middag. Den här turen hade vi bara med oss frystorkad mat, så det gick snabbt att bara koka upp vatten.

Sofia har lagt "locket på" på sin lilla kastrull som är där innanför...
Sofia har lagt ”locket på” på sin lilla kastrull som är där innanför…

Runt oss föll ett stilla duggregn och luften var kall och rå. Men på oss gick det ingen nöd. vi hade på oss många, många lager med kläder och satt på våra liggunderlag. Trots det tog vi en liten promenad efter maten för att få upp värmen i kroppen. Och för att försöka hitta en plats med mottagning.

Okej.. får se.. jo.. HÄR har jag lite mottagning
Okej.. får se.. jo.. HÄR har vi lite mottagning

Kvällen bjöd på ofantligt många skratt, varvat med förtroliga samtal. Den planerade kvällsbrasan hoppade vi över eftersom regnet inte ville sluta. Istället värmde vi vatten till våra sovsäcksflaskor och gjorde oss klara för att lägga oss.

Jag fyller på min livräddare - vattenflaskan som jag ska ha för att hålla värmen i sovsäcken
Jag fyller på min livräddare – vattenflaskan som jag ska ha för att hålla värmen i sovsäcken

Lugn tältnatt vid Ljusa Tjärnen

När jag la mig låg jag en lång stund och bara njöt av lugnet och tystnaden runt mig. Det enda jag hörde var det sövande ljudet från regndropparna mot tältduken. Därför somnade jag snabbt och var bara vaken någon enstaka gång under natten.

Lite ruggigt på kvällskvisten - men tältet var i alla fall "varmt"
Lite ruggigt på kvällskvisten

När jag vaknade runt 05.30 var Sofia redan uppe och kokade sitt morgonkaffe. Själv lyxade jag till det och låg kvar i sovsäcksvärmen ända till klockan 06. Då regnade det inte längre, men den utlovade solen lyste med sin frånvaro.

Godmorgon säger jag längs Karolinerleden
Godmorgon!

Luften runt oss fylldes med underbart kvitter från vårglada fåglar. Medan jag satt där och drack min choklad njöt jag fullständigt av lugnet och av känslan att det inte fanns någon stress över huvud taget.

Helt underbar morgon. Och är det någon som undrar och precis som jag att kåsan är vacker så är den av märket Kupilka.
Helt underbar morgon. Om du undrar (och precis som jag tycker att den är vacker) så är födelsedagskåsan från i fjol av märket Kupilka.

Fortsatt vandring längs Karolinerleden

Trots att både jag och Sofia självklart hade önskat sol (som SMHI lovat oss) gick vi vidare längs leden när vi packat ner våra blöta tält. Även denna dag gick vi genom stora skogar, förbi myrar. Det var många tillfällen jag sände tacksamma tankar till dem som byggt alla broar och spänger vi kunde ta oss fram torrskodda på.

Bro över Stampälven/Storån
Bro över Stampälven/Storån

Innan vi visste ordet av, eller ärligt talat någon timme senare, var vi framme vid vägen i Ögården. Det var här Sofia hade planerat att vi skulle vända, för hon ogillar starkt att gå längs väg. Med andra ord gick vi inte hela leden.

Det fanns flera fina små vattenfall i närheten av Strömmen
Det fanns flera fina små vattenfall i närheten av Strömmen

Strax efter att vi hade vänt gick vi ner till Storån för att äta lite mellanmål. Därifrån gjorde vi en avstickare för att Sofia hade sett några vattenfall på håll, och det var definitivt värt det. Istället för att återvända direkt till leden följde vi ån en bit, innan min äventyrliga väninna ledde oss på och utanför stigar (fulla med blåsippor) genom underbar mossig skog tills vi var tillbaka på leden igen.

Lunch i mossan och solen

Till vår stora förtjusning tittade nu solen fram, och strax kom vi till en helt underbar mossig skogsbacke. Där valde vi att stanna för att äta lunch. Vi bredde ut våra goa sittunderlag (lammskinn respektive renfäll) och njöt av varenda solstråle som nådde oss.

Den här dagen var det Sofia som skötte köket
Den här dagen var det Sofia som skötte köket

Den här dagen var det Sofia som ansvarade för köket, så jag passade på att strosa runt i den vackra omgivningen.

Vackert längs Karolinerleden
Vackert längs Karolinerleden

Trots att solen nu sken var det ingen värme i luften, så det var skönt att sitta på sin fäll och värma händerna på matpåsen. Medan vi satt där kom två vandrare som gick Kroppefjällsleden. De fick lite goda råd från Sofia som gått just den leden vid ett tidigare tillfälle.

Lunchdags längs Karolinerleden, Kroppefjäll
Lunchdags längs Karolinerleden, Kroppefjäll

Första vårvärmen, fjärilar och vila

Motvilligt packade vi till slut våra saker och vandrade vidare längs leden. Nu alltså på väg åt det håll som vi kommit från tidigare på dagen. Men i solsken såg allt så annorlunda ut – och hundra gånger vackrare.

Det blev en otroligt vacker vandringsdag
Det blev en otroligt vacker vandringsdag

Med lätta steg kom vi fram till platsen vi sovit och vi häpnade över hur vackert det var. Eftersom vi inte hade någon brådska hängde vi återigen av oss ryggsäckarna. Vi la oss på bänkarna och bara njöt av att känna riktig vårvärme i ansiktet.

Medan vi satt där kom sjöfåglar flygande över oss, och ibland vågade de till och med landa i vattnet trots att vi var där. Citronfjärilar fladdrade i luften. Och jag visste knappt till mig av förtjusning när jag såg en gigantisk sorgmantel komma flygande. Sofia följde efter och fotade. Själv satt jag barfota medan jag luftade fötter, strumpor och skor.

Vi fick en superhärlig vandring längs Karolinerleden - här bild från dag 2 då solen sken (och jag luftar mina fötter och strumpor från Happy Hiking)
Vi fick en superhärlig vandring längs Karolinerleden – här bild från dag 2 då solen sken (och jag luftar mina fötter och favoritstrumporna från Happy Hiking)

Vandring, kaffepaus och bad

När vi fortsatte vår vandring råkade vi skrämma en liten skogsödla som låg och solade sig på leden. För oss gick det nu mycket snabbare och lättare att gå när solen torkat de tidigare så våta och hala stenhällarna.

Så otroligt vackert vid Lilla Hästskotjärnen, nedanför Karolinerstugan
Så otroligt vackert vid Lilla Hästskotjärnen, nedanför Karolinerstugan

Utsikten som mötte oss när vi började skymta Hästskotjärnen mellan träden var helt magisk. Sofia blev kaffesugen så vi stannade vid rastplatsen nedanför Karolinerstugan. Där satt redan våra ”vänner” som pratat med oss när vi åt lunch så vi fick ytterligare en trevlig pratstund.

Sofia passade på att bada
Sofia passade på att bada

Förutom att dricka kaffe passade Sofia även på att ta ett kort dopp. Själv är jag ju en badkruka så jag nöjde mig med att titta på – och sola.

Obeskrivligt vackert med solstrålarna mellan trädstammarna
Obeskrivligt vackert med solstrålarna mellan trädstammarna

Härifrån var det bara fyra kilometer tillbaka till bilen och det gick lätt att gå. Stigarna är fina, om än lite blöta så här års. På flera platser finns även bänkar där man kan vila eller bara njuta av den lugna platsen.

Soldattorpet ligger längs vägen till Karolinerledens parkering
Soldattorpet ligger längs vägen till Karolinerledens parkering

Sammanfattningsvis kan jag säga att detta var en riktigt energikick för mig. Tystnaden, skogarna och framför allt att få känna solen ”bränna” i ansiktet för första gången i år. Egentligen gick vi inte mer än 23 kilometer, och det tog oss ett dygn med alla våra härliga pauser. Men det kändes för mig som om jag hade varit på en lång semester. Jag är så glad att jag fick detta dygn med Sofia – på denna härliga led.

Ett stycke vildmark, här vid Halvfarebro
Ett stycke vildmark, här vid Halvfarebro

För dig som vill veta mer om Karolinerleden

Karolinerleden, eller Karl den XII:s väg som den också kallas, är 15 kilometer enkel väg. Leden har fått sitt namn på grund av att nämnde kung marscherade här när han skulle anfalla Norge 1718. Naturen är omväxlande med skog, berg, mossa och små sjöar. Observera att det inte är någon rundslinga. Hos Västsverige kan du läsa mer om leden och även ladda ner en karta.

Karolinerleden, eller Karl den XII:s väg, i Kroppefjäll
Karolinerleden, eller Karl den XII:s väg, i Kroppefjäll

Andra turer/utflykter som Sofia och jag gjort

Här kan du läsa om några andra turer som jag och Sofia har gjort tillsammans.

Hösten när den är som vackrast - här i Ranebo naturskog
Här är en bild på Sofia från när vi var i Ranebo i höstas

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

English EN German DE Spanish ES Swedish SV