Vackert höstdygn i Ranebo, Svartedalen

Ranebo naturreservat ligger i min grannkommun Stenungsund och är ett ställe för dig som gillar gammal skog och som uppskattar att den får ligga kvar som den faller. Inne i naturreservatet finns flera vandringsstigar. Området är kuperat och det tar relativt lång tid att gå runt även att stigarna är tydliga.

Valet föll på Ranebo naturskog när Sofia och jag skulle ses

Äntligen hade både Sofia (länk till Instagram) och jag luckor i våra scheman i helgen, så vi hade bestämt oss för att träffas. Eftersom vi även ville övernatta funderade på var vi skulle vandra, och valet föll på Ranebo naturskog. Vilket är ett otroligt vackert naturreservat – som faktiskt inte har några restriktioner mot tältning. Däremot får man inte elda utanför anvisad plats i reservatet.

Höstvädret var fantastiskt så redan i bilen på väg mot Svartedalen fylldes vi av stor förväntan. När vi kom fram stod inte en enda bil på parkeringen. Stigen som leder in i Ranebo naturskog går brant uppåt genom ömsom lövskog och ömsom barrskog. Redan efter 700 meter (men det känns betydligt längre) når man fram till utsiktsplatsen. Hit är stigen vältrampad, och den verkar vara ett ganska populärt utflyktsmål. Även att vi inte såg till någon annan just denna dag.

Efter att vi hade beundrat utsikten ut över skogar och fält (och klara dagar skymtar man även havet) gick vi vidare. Nu blir landskapet mer trolskt. Både mark, träd och många stenar är täckta av mossa.

Leden passerar många sjöar

Vår plan var att ta oss till bortsidan av den relativt stora sjön Stora Holmevatten och slå läger där.

På vår väg genom Ranebo passerade vi både Hinnevatten och sjön Flesevatten. Vid den senare bjöds vi på vidunderligt vacker utsikt. Ut mot sjön, över de omgivande skogarna ända mot den blånande horisonten.

Dessutom i det vackraste höstljus man kan tänka sig. Här var det läge att stanna en stund och bara njuta av solen.

Välmarkerad led genom Ranebo naturreservat

Leden är lätt att följa och markerad med orange markeringar. Sedan jag var här senast (i våras) hade markeringarna bättrats på och satt även tätare än innan. Vi hade båda varit i Ranebo tidigare, så vi kändes oss bekväma i området och tog ibland ”egna” vägar.

När vi kom fram till området vi planerade att sova i vek vi av från leden. Vi ville hitta en fin plats där vi både kunde sätta upp Sofias tält och hänga upp min hammock (hängmatta). Efter en stunds letande hittade vi en jättefin plats på en udde. Jag hängde upp hammocken och Sofia började sätta upp tältet. Dock var platsen lite för liten så hon fick flytta till en närliggande kulle.

Middag (och månsken) vid lägerplatsen

Medan vi gjorde i ordning våra sovplatser hann det börja skymma. Så när vi värmde vatten till vår frystorkade mat sänkte sig mörkret runt oss. Temperaturen föll också, så några extra lager kläder åkte på. Men till min lycka blåste det nästan inte alls – till skillnad från förra helgen då jag höll på att blåsa bort (se blogginlägg).

Vi njöt av den varma maten och lugnet omkring oss. Allt var tyst och stilla. Vi hörde plasket från fiskar som slog. Någon fågel då och då. Men annars var det som om vi var helt ensamma i detta ljuvliga landskap.

Tanken var att vi skulle lägga oss tidigt, men just när vi var på väg såg vi månen skymta bakom trädtopparna. Den följande halvtimmen var så otroligt vacker när månen steg och speglade sig i sjön. Dessvärre klarade inte min mobilkamera av att fånga detta riktigt. Bilden är från morgonen efter.

Sovdags och test av ny hängmatta

Sedan var det dags för två lyckliga friluftskvinnor att säga godnatt. Fyllda av eftermiddagens alla vackra intryck gick vi åt varsitt håll. Jag skulle testa min nya hängmatta (ENO Double Nest). Självklart är det kallt att sova i hammock den här tiden på året, för det kyler ju oerhört mot ryggen. Därför skulle jag för första gången också använda en underquilt (ENO Blaze). Det är som en sovsäck för hammocken om man säger så.

När jag kommit till ro i sovsäcken sov jag som ett barn. Aldrig har jag sovit så ”lagom varmt”. Trots att temperaturen närmade sig nollan höll jag mig varm. Till och med om ryggen. Men jag hade ett liggunderlag också under sovsäcken jag förlitade mig inte helt på underquilten.

Att ligga där och se ut över sjön och månen var underbart. Och de få gånger jag vaknade under natten såg jag rätt upp på stjärnorna mellan trädtopparna. Det är en av de största anledningarna till att jag tycker om att sova i hammock. Och efter denna natt kan jag verkligen rekommendera även en underquilt. Det ska bli spännande att se i hur låga temperaturer det fungerar. Jag är ju rätt frusen av mig.

Frukost vid Stora Holmevattnet

Solen skulle inte stiga upp förrän klockan 8. Men så länge kunde varken Sofia eller jag sova. När jag steg upp runt klockan 7 var himlen klar och det började ljusna vid horisonten. Sofia värmde vatten till te och varm choklad. Och sedan satt vi och såg ut över den största sjön i Ranebo naturskogs naturreservat medan vi åt.

Vi hade ingen brådska över huvud taget, utan allt fick ta sin tid. Slutligen var allt packat, tänder borstade och platsen kontrollerad så vi inte lämnat något efter oss. Och vi gav oss iväg genom terrängen tillbaka mot leden. På väg dit stannade vi och plockade lite kantareller som lyste frestande gula mot oss.

Utanför reservatet Ranebo för en stund

Ganska snart hade stigen fört oss ut ur naturreservatet och vi följde en grusväg en kilometer. Förra gången jag gick här saknades det helt markeringar utanför reservatets gränser. Nu fanns här orange markeringar. På ett ställe satt dessutom en pil, och vi såg flera stolpar som var förberedda för pilar.

Där jag tappade bort leden förra gången hade man nu röjt, och målat tydliga markeringar på träden. Så nu slapp jag göra en omväg upp på berget och leta mig ner genom raviner för att ta mig tillbaka till leden. Det dröjde inte länge förrän vi var tillbaka i underbara mossiga Ranebo naturskog igen.

Fikapaus vid Bråvatten – och mera mossa

Härifrån var vandringen lika lustfylld som den varit dagen innan. Vi njöt i fulla drag av den kuperade och vackra terrängen. Även att det inte ens hade gått en timme sedan frukost valde vi att stanna för lite fika vid fina Bråvatten. Vi vek av leden när vi såg vattnet glittra i solljuset mellan de krumma små tallarna.

Sedan gick vi backe upp och backe ner i mossig skog – ända tills vi kom fram till en stor udde vid Stora Holmevatten.

Här valde vi att lägga ifrån oss ryggsäckarna, bege oss uppför de mossklädda branterna och gå på upptäcktsfärd. Egentligen letade vi efter en grotta som jag hade läst om: Holmekôrka. Men vi ville också hitta en fin plats för vår lunch så vi kryssade fram mellan småbergen så gott det gick. Fast vi hittade varken grotta eller någon plats som passade in på våra önskemål för lunchställe.

Grottan Holmekôrka i Ranebo naturreservat

Väl tillbaka på stigen mötte vi en man som också var ute med ryggsäck. Sofia frågade honom om han kände till grottan, och han svarade då att han hade koordinaterna till den. När han kontrollerat sa han förvånat: ”Den ska vara precis här” och så pekade han på andra sidan stigen från oss sett. Vi klättrade runt bland de stora stenblocken och hittade flera små grottor och öppningar, men ingen som var så stor som den jag läst om.

Helt plötsligt ropade mannen att han trodde att han såg öppningen. Vi skyndade dit, med pannlamporna på huvudet, och han hade rätt. Där var den. En ganska smal pyramidformad öppning ledde in till ett större rum i berget. Jättespännande att få hitta den, för varken Sofia eller jag hade sett den innan. Inne i grottan fanns en geocache, så den är nog inte helt obesökt.

Lunch vid soligt Svärtevatten

Härifrån var det alldeles för kort bit kvar av vår tur, så vi bestämde oss för att stanna och laga lunch. Vid sjön Svärtevatten hittade vi en fin plats i solen där vi satt och njöt. Medan vi värmde vår mat vandrade ett par förbi oss. Och efter en stund kom en pappa med sin son för att fiska i sjön. Förutom det var allt lugnt.

Min mat (återigen från Lyofood) levde även den här gången upp till förväntningarna och var otroligt välsmakande. Så jag var mätt och glad när vi gav oss ut på den sista lilla etappen som var kvar ner till bilen.

---

Har du sett mitt test av frystorkad friluftsmat? Länk till smaktestet.

---

Trots att vi gått i vidunderligt vacker natur i nästan ett dygn upphörde vi inte att glädjas över det vi såg. Gång på gång kom det utrop från någon av oss om naturens skönhet. Den sista biten, från utsiktsplatsen och ner, var densamma som vi gick när vi kom upp. Men nu fick vi se den ur en annan vinkel.

Sammanfattning

Att lägga in ryggsäcken i bilen och sätta sig i framsätet, redo för hemfärd, kändes lite vemodigt. Men samtidigt var jag så otroligt lycklig över detta lugna dygn. Det är en sådan lyx att inte behöva stressa, ha några tider att passa eller ha ansvar för något annat än sig själv. När det dessutom var i en så vacker omgivning, med kanonväder – då blev jag nästan hög på alla intryck. Tacksamhet och glädje är det jag tar med mig från denna fina tur som jag delade med Sofia.

Avslutningsvis: För dig som vill veta mer om Ranebo naturskog

Ranebo naturreservat ligger i min grannkommun Stenungsund och är ett ställe för dig som gillar gammal skog och som uppskattar att den får ligga kvar som den faller. Inne i naturreservatet finns flera vandringsstigar – den vi gick är cirka 9 kilometer. Området är kuperat och det tar relativt lång tid att gå runt även att stigarna är tydliga.

Länk till Länsstyrelsens information om naturreservatet
Karta så att du hittar till parkeringen (min egen notering hos Min Karta).

Länk till Sofias instagram (ta gärna en titt)

Vill du läsa om mina tidigare besök i Ranebo?

Ranebo naturskog, naturreservat i Stenungsund (maj 2021)
Regnig utenatt i Svartedalen (maj 2021)