Ibland är det lätt att dagar och kvällar bara rinner iväg. Att den lediga tiden på arbetsdagarna blir till slentrian. Så kände jag tidigare i veckan, så i onsdags frågade jag Lars om han ville följa med på en mitt-i-veckan-tur med övernattning. Till min glädje ville han det (jag hade gått ut själv annars, men det är mysigt med sällskap).
Efter förra helgens fredagsmys, som vi fick avnjuta i regn och åska, blev vi glada över helgens väderleksprognos. Enligt SMHI skulle det nämligen vara sol hela eftermiddagen igår, och dessutom vara klart hela natten och idag. Vi bestämde oss för att åka till en favorit i repris: Gårdsjön i grannkommunen Stenungsund.
Jag har många gånger tänkt att jag ska gå Bohusledens etapp 9 som går genom Svartedalens mossiga sagoskog. Men jag har dragit mig lite för att göra det, på grund av att just Svartedalen är ett så oerhört populärt område med mycket folk. Men när Helena skulle dit i söndags bestämde jag mig ändå för att följa med. Och det är jag oerhört glad över.
På grund av sjukdom och sjukhusvistelser (min sambo Lars) har vi inte kunnat sova ute så mycket som vi velat. Och vår tradition med sova-ute-fredagsmys kom helt av sig i början av sommaren. Men nu blev det äntligen av igen, och vi begav oss till Stora Kroksjöns naturreservat i Risveden.
Redan tidigare har jag nämnt det, men jag gör det igen. Vill du se naturen genom nya ögon – ta med dig ett barn till världens bästa lekplats! Om detta stämmer borde jag vara som barn på nytt. Jag hade nämligen med mig tre mindre barn ut några dagar den här veckan.
Under några dagar har min syster och hennes tre barn hälsat på oss här på Orust. Jag kände att det skulle vara roligt att hitta på något som de inte gjort innan. Och precis då tipsade Slussens Pensionat på sitt instagramkonto om kamelridning.se. Visserligen har jag kört förbi kamel-skylten i Myckleby (cirka en mil ifrån oss) vid några tillfällen. Men jag har inte kommit till skott med att kontakta dem – förrän nu.
På grund av alla vårdbesök och sjukhusvistelser har sommaren inte alls blivit riktigt som vi hade tänkt oss. Framför allt har det inte blivit särskilt många utenätter. Vi brukar ju sova ute varje vecka, men har inte kunnat på grund av infektionsrisken i operationssåret. Igår bestämde vi oss i alla fall för att det var dags för en enkel vindskyddsnatt.
