När leden på kartan inte finns i verkligheten

Förra veckan var det riktig sommarhetta. Då brukar jag försöka gå lite längre med hundarna innan det börjar bli för varmt på morgonen. En dag planerade jag att utgå från Dammekärr, ta genvägen över till sjön Lysevattnet i Vättlefjälls naturreservat, och därifrån följa Vättlefjällsleden tillbaka till Dammekärr.

Dammekärr - Lysevattnet - Dammekärr
Dammekärr – Lysevattnet – Dammekärr

Strax efter 05 åkte jag iväg hemifrån så vi kom iväg enligt plan. Enligt plan gick det också att gå den första biten längs Vättlefjällsleden ända tills jag kom till en vändplan/grusväg. Där brukar jag gå snett höger för att komma vidare mot Stora Mettjärnen, men den här gången hade jag tänkt gå Lysevattensleden istället. Första gången jag var här i april stod denna led med på skyltarna i korsningen, men nu gjorde den inte det. Dock hittade jag den i appen Naturkartan, så jag stod fast vid mitt val. En stund i alla fall innan jag började vackla i mitt beslut.

Den här kraftledningsgatan förföljde mig denna tur...
Den här kraftledningsgatan förföljde mig denna tur…
Det var inte helt enkelt att hitta en bra väg - men jag höll mig i utkanten av våtmarken
Det var inte helt enkelt att hitta en bra väg – men jag höll mig i utkanten av våtmarken

Jag hade inte gått långt innan jag kom till en kraftledningsgata. Enligt Naturkartan skulle leden svänga av där, men jag såg ingen annan stig än den jag gick på – som fortsatte rakt fram. För att göra en lång historia kort: Jag försökte följa leden som kartan visade, men oftast fanns ingen stig att följa. På vissa ställen fanns igenvuxen stig under högt gräs och buskar, så det har säkerligen funnits en led här tidigare. Jag gick bredvid en stor mosse runt Hållsdammen och Nödsjön, i kanten av två mindre berg (Hållsdammsberget och Råseberget). Det gick inte att hålla något tempo på grund av att all tid gick åt till att hålla koll på var på kartan jag befann mig och åt att försöka hitta någon stig eller plats att sätta ner foten där det inte var för blött eller för brant.

Här är stigen
Här är stigen
Här tog jag mig fram.. enklare en bit upp från mossen
Här tog jag mig fram.. enklare en bit upp från mossen
Inte den tydligaste stigen
Inte den tydligaste stigen
Här skulle det vara en stig.. men var är den?
Här skulle det vara en stig.. men var är den?

Efter en dryg timme var jag trött, besviken och redo att försöka gena över bergen mot närmaste skogsväg och åka hem, för det kändes oerhört tröstlöst. Men så såg jag att jag skulle uppåt mot en liten bergsplatå och tänkte att jag går upp dit och ser hur det ser ut. På väg upp mot den passerade jag flera fläcknycklar och humöret steg flera grader.

Fläcknycklar (Dactylorhiza maculata)
Fläcknycklar (Dactylorhiza maculata)

Uppdatering 2020-06-30: Idag gick jag och Lars samma sträcka men medsols. När vi kom till toppen fanns en väldigt tydlig stig – vilket gjorde det betydligt lättare att gå på än nere vid moss-kanten – där det inte fanns någon stig.. förutom på kartan. Stigen ledde raka vägen fram till vändplanen – förbi platsen där jag Det visade sig att jag hade förlängt turen med cirka 3 kilometer med mitt irrande i jakt på stig. Så.. ska du gena till/från Lysevattnet – gör det medsols!

Här fanns en tydlig stig - betydligt lättare att gå på än nere vid moss-kanten
Leden som inte fanns är den rosa linjen (och där gick jag). Den blå pricken är är jag gick idag – och alltså är en fin stig!

När jag kommit upp på platån (sista biten dit gick lätt att gå) såg jag på kartan att det inte alls var långt kvar till Lysevattnet, så jag valde att fortsätta framåt efter att ha tittat på utsikten. Till min stora glädje och överraskning kunde jag följa en tydlig stig ner från berget, genom skogen och ända fram till den vackra sjön. Stegen var lätta och lyckan bubblade i bröstet.

Uppe på platån
Uppe på platån
Nerför berget följde jag en tydlig stig
Nerför berget följde jag en tydlig stig
Lycka är att ha en stig att följa
Lycka är att ha en stig att följa
Vackra Lysevattnet brer ut sig framför mig
Vackra Lysevattnet brer ut sig framför mig

När jag kom fram till Lysevattnet glittrade solen i vattenytan. Hunden Wilma hoppade lyckligt i för att bada och jag fastnade totalt längs strandkanten, där det kryllade av notblomster (lobelia dortmanna) och småsileshår (drosera intermedia). Jag ägnade en lång stund åt att fota alla blommor.

Notblomster (Lobelia dortmanna)
Notblomster (Lobelia dortmanna)
Småsileshår (drosera intermedia)
Småsileshår (drosera intermedia)

En liten bit ut i Lysevattnet ligger en liten ö som jag lätt kunde nå genom att hoppa på stenar. Därute satt jag sedan i lugn och ro och njöt av min frukost medan hunden lekte i vattnet runt mig.

Lätt att skutta ut till den lilla ön i Lysevattnet
Lätt att skutta ut till den lilla ön
Frukostvyn ut över Lysevattnet
Frukostvyn ut över Lysevattnet
Även fyrfotingen var nöjd
Även fyrfotingen var nöjd

Efter en av de mest vilsamma frukoststunderna på länge packade jag ihop och gick vidare längs Vättlefjällseden/Lysevattensleden mot Dammekärr. Stigen var lätt att gå och naturen varierande. Trots att den delvis går bredvid och över en kraftledningsgata en längre sträcka så är den fin.

Längs Vättlefjällsleden / Lysevattensleden i Vättlefjäll naturreservat
Längs Vättlefjällsleden / Lysevattensleden i Vättlefjäll naturreservat

På väg mot Dammekärr från Lysevattnet

Längs leden

Blomnörden i mig blev också glad av turen. På sträckan som gick längs kraftledningsgatan var leden kantad av klockljung (erica tetralix). Det fanns också bergglim (silene rupestris) och en del fläcknycklar. Vad mer kan man önska?

Bergglim - Silene rupestris
Bergglim – Silene rupestris
Klockljung
Klockljung – Erica tetralix

De sista kilometrarna går leden genom lummiga lundar och förbi myrmark där jag gått en gång tidigare då jag gick Buråsleden (8,5 km) som också utgår från Dammekärr. Det kändes skönt att gå på bekant mark som kontrast mot den första timmens kämpande i obanad terräng.

Fin natur längs Lysevattensleden / Vättlefjällsleden / Buråsleden
Fin natur längs Lysevattensleden / Vättlefjällsleden / Buråsleden

Totalt harmonisk inombords var jag när jag nådde bilen efter 3,5 timmar. Sträckan jag gick var ungefär 14 kilometer och i tiden ingick även min långa frukostpaus. Att kunna göra så här på morgonen då och då utan att ha en enda tid att passa är rena himmelriket! Jag är tacksam mot min familj som låter mig!

För dig som vill veta mer

Dammekärr friluftsområde ligger i Ale kommun, Västergötland, cirka 20 minuters bilresa från Göteborg. Avfart från E45 i Nödinge direkt norr Mc Donalds (22 km norr Göteborg). Kör mot Ryd. Skyltat Dammekärr i korsningen cirka 5 kilometer från E45. Länk till spårkarta för Dammekärr och Vättlefjällsområdet

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *