Naturreservatet Korphålorna, Ydre

Skurugata, Skrôle hie och Hulegata är några raviner i Eksjö kommun som jag är förtjust i. Jag har flera gånger snuddat vid tanken att även besöka Korphålorna i grannkommunen Ydre, men det har inte blivit av. Förrän häromdagen när Mari och jag passerade Svinhult i ett annat ärende. Vi kunde helt enkelt inte motstå frestelsen att svänga av vid skylten ”Naturreservat Korphålorna, 3 km”.

Medan vi körde längs den lilla smala grusvägen fram mot Korphålornas parkering läste jag på Länsstyrelsens webb om naturreservatet. Jag såg där att det fanns en liten vandringsled och vi bestämde oss på en gång för att gå den. Det var enkelt att hitta fram till naturreservatet, och parkeringen var väl tilltagen. Själva vandringsleden utgår direkt från parkeringen, där det även finns en informationstavla om Korphålorna. Hundarna blev eld och lågor när vi började gå längs stigen i den mossiga skogen full av stora stenblock.

Länsstyrelsen beskriver naturreservatet som ett stort skogsområde som inbjuder till strövtåg – en blivande urskog med rikt växt- och djurliv. Själv hann jag inte vara särskilt uppmärksam på växter och djur den här gången. Jag hade fullt upp att hålla koll på de orange markeringarna och snirkla mig fram mellan stenblocken och runda nedfallna träd.

Efter 600 meter, som känns betydligt längre, delar sig stigen i en rundslinga. Vi valde den vänstra stigen och gick medsols. Den småkuperade marken var täckt av mossa. Överallt dessa stenblock. Skogen kändes trolsk.

Snart såg vi ravinen där en bäck rinner fram längs botten. Till skillnad från de raviner jag nämnde i början av inlägget går man inte nere i ravinen här i Korphålorna, utan längs ena kanten på den sida som är mindre brant. På andra sidan ser man den betydligt högre bergväggen resa sig lodrätt. Självklart var vi tvungna att försöka ta oss ner för att se hur det såg ut nere i själva skuran – även att inte leden gick där.

När vi tagit oss upp igen konstaterade vi att det fanns många fina ställen att stanna och fika på. Och att det måste vara ett väldigt bra utflyktsmål för barn. En massa spännande att utforska – god sikt för föräldrarna – överkomlig sträcka att gå (2,4 km) och inte särskilt brant förutom en väldigt kort bit vid ravinen.

Efter att vi lämnat skuran bakom oss var det en längre sträcka där det inte hände lika mycket som på vägen ”upp”. Här var det bara att följa stigen genom det höga blåbärsriset som växte i stor mängd. Vi passerade en liten bit ifrån Strängmossen, men gjorde ingen avstickare dit. Jag tyckte mycket om att vandringsleden var så smal och ”otrampad” – det ökar känslan av vildmark och trollskog.

Vid stigskiljet där vi gick ut på rundslingan svängde vi av samma stig som vi kommit på tidigare – den mot parkeringen. Den sista biten gick snabbt och lätt och den trolska skogen fortsätter ända ner till parkeringen. Hela leden är markerad med orange ringar runt träden och man behöver aldrig undra om man gått fel.

Strax innan man kommer fram till parkeringen öppnar sig skogen och man hamnar vid en liten damm. Hundarna fick gå ner och svalka sig en stund innan vi skulle sätta oss i bilen igen. Jag föll pladask för detta vattenhål och kan verkligen rekommendera platsen för fika eller annan paus. Hela leden är bara 2,4 kilometer, men det tog oss över en timme att gå runt. Och jag hade kunnat spendera mycket längre tid här – både genom att stanna och utenjuta och genom att leta och fota växter, till exempel trolldruva eller dvärghäxört. Det ska också finnas många olika svampar, lavar och mossor här.

För dig som vill veta mer om Korphålorna

Så här beskriver Länsstyrelsen naturreservatet: ”En bäck rinner på botten av en ravin med en fantastisk artrikedom av mossor, lavar och svampar. Här kan du ströva i trolsk gammelskog men terrängen är bitvis svårtillgänglig. Är du rädd för Näcken eller Huldran bör du hålla dig till den markerade vandringsleden.” Se mer på naturreservatets webb.

Så här hittar du hit