Förra veckan var det riktig sommarhetta. Då brukar jag försöka gå lite längre med hundarna innan det börjar bli för varmt på morgonen. En dag planerade jag att utgå från Dammekärr, ta genvägen över till sjön Lysevattnet i Vättlefjälls naturreservat, och därifrån följa Vättlefjällsleden tillbaka till Dammekärr.
Att leva med någon som håller vandrings- och överlevnadsutbildningar (Göta Äventyr) är lite speciellt. För någon vecka sedan fick vi besök av ett gäng Youtubers, JLC, som ville lära sig att bli överlevnadsexperter.
Jag är en riktig badkruka – på allvar – så hade någon sagt så sent som för en vecka sedan att jag skulle ta en vattenfallsdusch hade jag förmodligen skrattat personen rakt i ansiktet.
Efter flytten tyckte vi att vi var värda ett utedygn och bestämde oss för vandra i naturreservatet Risvedens vildmark i min nya hemkommun Ale.
När vi trampade dressin under midsommar valde vi Joytrails kombo-alternativ med dressincykling ena vägen och paddling tillbaka. Stationen Kroppan där man byter färdmedel ligger inte i slutet av banan, så man får välja om man vill cykla en kort sträcka och stiga av där, eller åka längre, vända och trampa tillbaka till Kroppan.
Det är svårt att hitta på födelsedagspresenter till någon som inte önskar sig något, men att få cykla dressin med familjen borde väl glädja en friluftsmänniskas hjärta? Så tänkte i alla fall jag när min sambo fyllde år.
En dag under min första vecka i mitt nya hemomkring förvandlades en vanligt morgontur med hundarna till en spännande upptäcktsfärd. På grund av, eller tack vare, appen Naturkartan som lurade ut oss på lite avvägar.
Idag passade vi på att göra en liten familjeutflykt till Björsjöbacka, i Vättlefjäll naturreservat, på eftermiddagen. Temperaturen har varit närmare 30 grader varje dag sedan vi flyttade hit i lördags, men äntligen sjönk den ner till bara 23.
I morse bestämde jag mig för att pröva Hållsdammsleden som ligger i mitt nya hemomkring. Vid ett tidigare tillfälle när jag varit här över helgen har jag gått Mettjärnsleden som till stora delar sammanfaller med Hållsdammsleden, men jag var nyfiken på den återstående delen.
Läs mer
Brantefall ligger i min grannkommun Ydre och är namnet på en plats där en bäck forsar ner över en bred berghäll. Jag hade sett bilder därifrån, så när Mari frågade om jag ville följa med henne var jag inte sen att följa med.
Ibland gör de oplanerade turerna starkast intryck – som till exempel mitt besök på Vassviksberget i grannkommunen häromdagen. En av fördelarna med såna spontana besök är att man inte har den minsta förväntan på platsen innan man kommer dit – och alltså inte kan bli besviken.
Skurugata, Skrôle hie och Hulegata är några raviner i Eksjö kommun som jag är förtjust i. Jag har flera gånger snuddat vid tanken att även besöka Korphålorna i grannkommunen Ydre, men det har inte blivit av. Förrän häromdagen när Mari och jag passerade Svinhult i ett annat ärende. Vi kunde helt enkelt inte motstå frestelsen att svänga av vid skylten “Naturreservat Korphålorna, 3 km”.
Att sova ute är befriande härligt. Oftast har jag sovit i vindskydd eller övernattningsstugor, men på sistone har jag haft större möjligheter att tälta. Häromdagen kände jag mig så “ute-sugen”, trots att det inte var mycket mer än en vecka sedan vi tältade i snön i Sälen, att jag kände att jag “måste” ut igen. När jag la fram förslaget så var min vän inte sen att haka på efter att vi dubbelkollat med tonåringarna att de kunde låta oss vara borta över natten.
Flugtrumpet, sarracenia purpurea, hade jag aldrig hört talas om förrän en av mina kompisar skickade en länk till ett Facebook-inlägg för ungefär 10 dagar sedan. Växten på bilderna såg fantastiskt spännande ut, så jag kontaktade den som gjort inlägget och fick vägbeskrivning – i utbyte mot koordinater till ett orkidéställe här runt Eksjö.