Vi vikarierade som arkeologer (hällristning)

”I helgen ska vi åka och titta på en hällristning”, sa Tord. ”Hällristning? Såna finns det väl inga på småländska höglandet?”, frågade jag. Fast det gjorde det – även att de var begravda under ett tjockt lager med mossa.

Tord och GPS:en visar vägen till "vår" hällristning Tord och GPS:en visar vägen till ”vår” hällristning

Vi passerade Hult på vår färd från Eksjö, och svängde sedan av mot Havik. Efter Kringelen (där jag varit många gånger) parkerade vi bilen vid första grusvägen åt höger. Tord hade redan knappat in koordinaterna på sin GPS och stegade bestämt iväg med mig i släptåg.

Den här skogsvägen ledde nästan ända fram till vår hällristning
Den här skogsvägen ledde nästan ända fram till hällristningen

Det skulle bara vara några hundra meter mellan bilen och hällristningen, och snart såg vi en skogsväg som gick i rätt riktning. Eftersom det verkade smartare att dra nytta av den än att bana oss en egen väg genom skogen följde vi skogsvägen. Snart skymtade ett röse till vänster om oss, och vi vek av för att se om hällarna också fanns i närheten.

Del av hällristning nära Havik
Del av hällristning nära Havik

Del av hällristning nära Havik

Det var inte mycket av ristningarna som syntes
Det var inte mycket av ristningarna som syntes för all mossa

Tyvärr var hällarna i stort sett täckta av mossa. Endast några mindre områden var mossfria så att vi kunde se ristningarna. Jag lyfte försiktigt på ett sjok mossa och såg att det fanns mycket mer att se – därunder. I ren glädjeiver ropade jag på Tord som kom och tittade han med. Vi bestämde oss snabbt för att försöka avlägsna mossan. Efter att ha lyft och rivit med bara händerna gick vi tillbaka till bilen och hämtade några hjälpmedel: en isskrapa och en snöborste.

Södra hällen efter mossbortagning
Södra hällen efter mossbortagning
Norra hällen efter mossbortagning
Norra hällen efter mossbortagning

Vi kände oss som rena rama arkeologerna där vi stod och försökte göra stenarna fina. Känslan var väldigt speciell – för vi visste båda två att detta skulle vi förmodligen bara få vara med om en enda gång i livet. Det kändes helt fantastiskt att se Haviks hällristning träda fram under vårt arbete.

Så säger traditionen om denna hällristning

Ristningen i de två hällarna är antikvariskt bedömd som en fornlämning. Enligt allmän tradition i Havik gick den gamla kyrkovägen över Skedevägen förbi här. Medan kyrkobesökarna väntade på varandra ristade man i berghällen. Det är alltså inte runor, vikingaskepp eller liknande i ristningarna.

Här träder Haviks hällristning fram när vi avlägsnar mossan
Här träder Haviks hällristning fram när vi avlägsnar mossan
Tord är nöjd efter sitt "dagsverke"
Tord är nöjd efter sitt ”dagsverke”

Efter denna mycket speciella upplevelse gick vi tillbaka till bilen. Då kom markägaren fram till oss och frågade vad vi gjorde där. När vi sa att vi tittat på hällristningen frågade han (vänligt och intresserat) om vi var där i tjänsten eller privat. Jag kan bara meddela att jag kände mig vääääldigt proffsig där jag stod med bilsnöborsten i högsta hugg. 🙂 Men markägaren verkade inte tycka att det var det minsta konstigt, utan han fortsatte småprata några minuter, innan vi satte oss i bilen för att åka vidare mot nästa besöksmål.

Före och efter "städning" av hällristning
Före och efter ”städning” av hällristning

För dig som vill veta mer om den hällristning vi ”grävde” fram

Ristning, medeltid/historisk tid – ristningar i två hällar
Antikvarisk bedömnning: fornlämning
Koordinater: N 6386816, E 510661
RAÄ-nr: Hult 32:1

Länk till Fornsöks karta och information om ristningen

Hällristning i Havik, Eksjö kommun
Hällristning i Havik, Eksjö kommun
Märkt , , , , , , , , , ,

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.