Innan jag drabbades av hälsporre (och sedan även två stukningar och blodproppar på samma fot/ben) våren 2018 bestämde jag mig för att jag skulle gå Anebyleden som ligger i min grannkommun. Under 2017 hade jag trampat så många mil längs Höglandsleden att jag kände det som att jag kunde varje stig och kurva några mil runt Eksjö i sömnen. Alltså tyckte jag att det var dags att testa något nytt.
Anebyleden är 78 km lång och är precis som Höglandsleden en del av Smålandsleden. I början av januari startade jag från slutet av leden vid sjön Västra Lägern, där den ansluter till både Höglandsleden och Östgötaleden. Därifrån gick jag till vattenkällan före L. Lönhult och vände sedan tillbaka till sjön (eftersom jag var tvungen att gå tillbaka till min bil).
Det tar bara 15-20 minuter för mig att köra från Eksjö till sjön Västra Lägern som ligger längs väg 134 mot Kisa. Den del av leden jag gick går längs skogsvägar och små grusvägar förbi bondgårdar. Den går genom typiskt småländskt landskap med ängsmark och stora skogar. Lite idyllisk bullerby-känsla.
Jag kan förvarna om att det är rejält brant första biten från sjön och tills man korsar vägen och går vidare förbi några bondgårdar upp mot skogen. Så fort man kommit uppför första backen som går längs ett hygge, där man har fin utsikt över Västra Lägern som ligger vackert inbäddat i det kulliga landskapet, så är det riktigt fina skogsvägar med mysig skog på båda sidor man går igenom.
Så här på vintern är det perfekt att gå på lite bredare ”lättgådda” vägar, men på sommaren skulle jag nog bli lite uttråkad av att gå så, timme efter timme. Om man går med ett större gäng och vill kunna gå i bredd och prata med varandra medan man går är det dock perfekt. Eller.. om man har med hundar som jag hade. Tyvärr gjorde jag ingen notering vid det tillfället om tid eller sträcka, men jag gissar att jag var ute cirka 3 timmar.
Min plan var att allt eftersom åka till olika punkter längs leden och ansluta där jag vänt gången så att jag hade gått de 78 km innan sommaren kom. Hur det gick får du se här i bloggen längre fram.
En avstickare från leden som jag rekommenderar
Den här sträckan tyckte jag i alla fall så mycket om att jag gick den tre gånger till under vintern. En av gångerna hade jag med mig en väninna från Schweiz och då valde vi att göra en liten avstickare för att få gå lite mer bredvid (och på) sjön Västra Lägern istället för att enbart gå i skogen. Efter att vi tagit oss förbi uppförsbackarna, gått över väg 134, passerat gårdarna i Brevikenoch kom till korsningen där anebyleden svänger tvärt till vänster valde vi att gå rakt fram mot Spinkhemmet. Där följde vi smal väg och passerade en liten stuga och sökte oss sedan ner mot sjön. Sedan gick vi på isen längs kanten på tillbakavägen mot parkeringen där bilen stod, men jag inbillar mig att det är lika vackert här nere vid sjön sommartid. Bitvis finns det stig längs med sjökanten.
För dig som vill veta mer om Anebyleden
Länk till folder från Aneby kommun om vandringsleden
Länk till fler inlägg i bloggen om Anebyleden
Namn: Therese Freid
Landskap: Småland, Ångermanland, Bohuslän
Dagsturer/utflykter, ibland med övernattningar (året om)
Bloggare, naturälskare och blomnörd som bor i en liten lägenhet på vackra Tjörn. Tonåringen pluggar i Småland. Mestadels vandrar jag i närområdet, men när jag är på resande fot passar jag alltid på att utforska mitt tillfälliga hemomkring. Vandringsleder, utflyktsmål och friluftsliv är saker som jag delar av mig kring här i bloggen.
Det låter som en trevlig led, och vilka vackra vinterbilder 😀
Det var lite vintrigare då än nu 🙂