Min favorittur 2019 – Ingegerd Mickelz

Att välja ut en favorittur från det gångna året är snudd på mission impossible. En orkidévandring? En fin fjällvandring? En tur till en trevlig fågelsjö? Inte lätt, inte lätt alls. Men det är ju något speciellt med en vandring i riktig urskog, att traska omkring bland gamla maffiga träd och lyssna till tystnaden, där får jag frid i själen, så en urskog får det bli.

Ett härligt besöksmål, som jag gärna återkommer till, är Ensjölokarnas naturreservat i närheten av Ramsjö i Ljusdals kommun i norra Hälsingland. En strövstig går runt i det 30 hektar stora reservatet, jag vet inte exakt hur lång stigen är, ett par-tre kilometer kanske, och hyfsat lättvandrad.

Just det här besöket börjar ovanligt bra. Strax innan vi kommer fram dyker det upp en tjäderhöna (Tetrao urogallus) på skogsbilvägen, så den måste ju plåtas. Så blir det dags för skogsvandring. Det är en njutning att gå runt i reservatet, att uppleva ganska så orörd skog. Här och där ligger fallna gamla jättar som gigantiska plockepinn, och på något ställe är stigen blockerad av träd som ramlat, vill man inte klättra får det bli en kringgående rörelse.

Snart glesnar skogen och en liten tjärn dyker upp. Här kan hundarna dricka sig otörstiga, och det är så fint att se molnen spegla sig i vattenytan.

Runt tjärnen växer fin tallskog. De äldsta tallarna i reservatet lär vara uppemot 400 år gamla, och flera av dem uppvisar spår av gamla skogsbränder.

Jag njuter av vandringen, och där jag går har jag siktet inställt på en lav jag gärna vill se, den rödlistade lunglaven (Lobaria pulmonaria) som är så vacker. Jag spanar och spanar där jag vandrar längs stigen, och plötsligt får jag syn på en gammal kraftig sälg som ser lovande ut. Jag går närmare och, mycket riktigt, stammen är översållad av lunglav. Den ser aningen torr ut, har inte den vanliga friska gröna färgen, men jag har ändå hittat den. Upp med kameran.

I skogen trivs också fina fåglar som tretåig hackspett och hökuggla, och plötsligt får jag syn på en lavskrika (Perisoreus infaustus). Den kommer flygande, tyst som ett andeväsen, och dimper ner i en gran en bit bort. Lycka. Kameran blir åter flitigt använd innan det är dags att gå vidare mot parkeringen.

Och jag är så glad att reservatet klarade sig när fruktansvärda skogsbränder härjade i norra Hälsingland sommaren 2018. Det var faktiskt mycket nära ögat. På andra sidan vägen, strax innan man kommer till parkeringen, hade det brunnit, men tack och lov hejdades elden där. Ett område så fint som Ensjölokarna måste ju få leva vidare och glädja många vandrare i framtiden.

För dig som vill veta mer om Ensjölokarnas naturreservat

Länk till Book Hälsingland.com och deras info om Ensjölokarna
Länk till Länsstyrelsens sida (och folder) om naturreservatet

Länkar till fler inlägg om urskogar

Vändåtbergets naturreservat (Ångermanland)
Björnlandets nationalpark (Västerbotten)
Norra Kvill nationalpark (Småland)

---

Fler favoritturer här i bloggen

Länk till kategorin ”Årets favorittur 2019”