Namn: Martin Johansson
Landskap: Dalarna och gränstrakterna mot Värmland och Västmanland
Ska bada i alla 581 sjöar i Ludvika kommun
Hur mäter man hur bra en tur är? Varje skogsbesök, årstid och medbadare har sin charm. Jag väljer att gå utifrån det enkla men ack så viktiga kriteriet väder, och landar då i skogarna norr om Ludvika lördagen 8 juni. Friluftsliv i Ludvika är ju min nisch i bloggvärlden, och jag hoppas att det här inlägget kan ge en bild av varför jag trivs så bra där.
M och jag hade bestämt det här datumet länge, som nödvändigt är när två småbarnsföräldrar ska få ledigt från varsitt håll. Då går det inte att ta hänsyn till vädret och säga ”vi tar det nästa helg, det ser ut att bli regn”. Så ibland blir det som på Kristi himmelsfärd i år, att jag tillbringar en baddag i skogen i tio grader och ihållande regn. Och ibland leder det till att man prickar helt rätt och får 25 grader och strålande sol. Det fick M och jag den här lördagen. För de flesta är inte det perfekt vandringsväder, men om man som jag är i skogen för att bada kan det inte bli så mycket bättre.
När jag stod vid stationen, lutad mot en solvarm bil, och väntade på M lyckades jag uppbringa den där reflekterande njutningen, den där som zoomar ut och visar för en vilket flyt det blev att vi överhuvudtaget fick till ett datum. Därtill undvek vi ösregnet på fredagen och vad som verkade bli tråkigt väder även på söndagen. Den där känslan höll i sig under resan genom ett morgonsoligt Svealand. Samtidigt fanns där en viss anspänning i bakhuvudet, för lika noga med att planera datumet hade jag varit med att välja lägerplats. Eftersom det var på en udde med grillplats vid en liten sjö med bilväg nästan ända fram hade det ju kunnat vara så att någon annan hade fått samma idé. Så när M vred av tändningen vid elvatiden på förmiddagen och vi minuten senare kunde konstatera att Torrfastsjön låg helt i sin ensamhet, ja, då var sista hindret undanröjt.
Vi åt lunch uppe på en höjd med utsikt över böljande skog. I fjärran i söder skymtade min barndoms sjö Gårlången. De första två sjöarna för dagen visade upp det bästa från Bergslagens skogar. Ah, att flyta runt i 21-gradigt vatten och veta att det bara är alldeles i början av sommaren! Efteråt gick det till och med att ligga i solen och torka utan handduk. Så tidigt på sommaren är det nästan omöjligt att göra det utan att behöva låtsas att det är skönt, men den här gången behövdes inget självbedrägeri!
Ett av de hittills mest udda inslagen på mina badturer kom framåt seneftermiddagen. Vi svängde in på en stig som, precis som resten av området, tagit emot 20 mm regn på 40 minuter ett dygn tidigare. Stigen tjänstgjorde numera som bassäng. Så vi vadade fram, med svalt, dyigt vatten upp till anklarna. När vi kom upp på torrare mark fortsatte vi att gå barfota, för stigen var här täckt av mjukt, grönt gräs. Aldrig tidigare har jag tillryggalagt en halv kilometer barfota.
Därefter ändrade turen karaktär. Inom loppet av ett par timmar hade vi sett vad vi trodde var björnspillning och blivit rädda för att attackeras av björn. Nästan samtidigt hörde vi två skott och blev rädda för att bli vådaskjutna av (björn?)jägare. Och när vi kom fram till lägret krävdes det en timme för att få upp eld. Vi hade prioriterat att få upp tältet innan det väntade kvällsregnet kom, men det gjorde också att elden blev aningen mer svårstartad. Men solnedgången kom med uppehåll, och efter det följde tystnad, så när som på gökens rop. Just tystnaden i en vindstilla skog tröttnar jag aldrig på.
Trots några regniga timmar vid den kritiska tidpunkten vi-har-inte-fått-middag-än-och-det-här-brinner-ju-fan-inte var det ändå en toppendag. Ännu mer så med tanke på att dagen före var regnig och dagen efter var gråmulen och temperaturmässigt toppade på cirka 16 grader.
Landskapet i östra delarna av Ludvika kommun, som det här inlägget berör, skiljer sig något från det i de västra delarna. Där är bergen högre och utsikten vidare. Jämför gärna detta inlägg med det jag skrev om Stora Kullerberget här på bloggen. Vill du istället läsa om den här turen i större detalj går det bra att göra det på de här länkarna, som går till min badblogg 581sjoar.wordpress.com:
Länkar till inlägg jag skrivit i min badblogg om turen runt Torrfastsjön
Torrfastsjön runt 2019 (startsida)
Hälltjärn, som för övrigt var den hundrade sjö i Ludvika kommun som jag badade i
Öradtjärn/Övratjärn
Lilla Sömmtjärn, där vi fick björnfrossa
Torrfastsjön
Nedan följer några bilder som inte fick plats i den löpande texten.
Namn: Martin Johansson
Landskap: Dalarna och gränstrakterna mot Värmland och Västmanland
Ska bada i alla 581 sjöar i Ludvika kommun
Vilken härlig berättelse. Och jag gillar ordet ”tjärn” här nere i södra Sverige säger de flesta ”göl”
Men jag föredrar själv ordet tjärn
Jag har varit rädd för vatten stora delar av mitt vuxna liv, arbetat på den fobien sista två åren så i år har jag börjat bada ute i sjöar igen. Badat alla månader ute nu från maj i år
Kul ide att bada alla sjöar
Intressant med hur ords betydelse förändras från landsdel till landsdel! Här uppe finns också ordet göl, men i betydelsen (ännu) mindre vattensamling än tjärn. Men på kartan heter de inte gölar utan flyn.
Vilken comeback, att gå från att inte bada alls till att bada varje månad sedan maj! Mitt mål på sikt är att inom mitt badprojekt få in minst ett bad under varje kalendermånad.
Du vet redan att jag är fascinerad av ditt mål att bada i alla sjöar i Ludvika kommun. Och jag måste säga att du är bra på att förmedla känsla och engagemang i dina inlägg!
Tack Therese! 🙂
Vilken härlig tur. Här i södra Sverige behöver man aldrig tänka order Björn. Tanken slog oss lite under vår senaste vistelse i Dalarna. Finns det björn och varg i området och vad gör man om man möter dem? Här är det mest vildsvin, äkg och rådjur som man kan skymta. Antar att det är så hos er också. Att man kan skymta dem men att de sällan går till attack om de inte känner sig hotade eller trängda.
Nog är rådjur vanligast av de djuren, men just rådjur har jag aldrig sett under mina badturer! En simmande älg fick jag med på en suddig bild här faktiskt. Och så var det den där gången när vi skymtade varg på andra sidan tjärnen … (ingen bild dock).