”Jakten på Södermanlands äldsta runsten”… eller kanske ”Vagnhärads våtmark”

 

En solig och klar höstdag i början av november fick jag och mannen min för oss att vi skulle hitta Södermanlands äldsta runsten. Den ska finnas i Berga i Hunga kulturreservat som ligger på ett lagom gångavstånd ifrån vår bostad. Vi hade inte besökt reservatet tidigare, så detta skulle bli en spännande utflykt med nya sevärdheter att upptäcka. Vi packade den obligatoriska matsäcken och sedan bar det av.

Enligt mobilappen ”Naturkartan” ska en av ingångarna till Hunga kulturreservat ligga i närheten av Trosalands kyrka. Väl där passerade vi kyrkan och svängde av till vänster, in på en mindre grusväg som vi sedan tidigare visste kallas för Hungavägen. Den vägen leder ända fram till Trosa och används flitigt utav tonåringar på mopeder. Vi gick grusvägen fram och spanade efter en skylt av något slag som kunde ge oss information om ingången till reservatet. Ingen skylt eller symbol dök upp… Vi gick och gick… och försökte leta information på mobilen, men blev inte mycket klokare av det vi fann.

Plötsligt såg vi en orange skylt som visade att Sörmlandsleden gick in på högra sidan av grusvägen. Vi bestämde oss för att gå in på den lilla skogsstigen och resonerade att den kanske tar oss in i Hunga kulturreservat. Vi passerade vackra ängs- och åkermarker och fann i en skogsbacke en perfekt plats att fika på i det ljuvliga solskenet.

Ljuvligt med fika i solskenet

Sedan fortsatte jakten efter Berga, den plats där runstenen är rest. Plötsligt var vi ute på grusvägen igen. Sörmlandsleden fortsätter på andra sidan vägen. Vi blev tveksamma om vi skulle följa den mot Trosa, då vi inte tänkt oss en så lång tur denna dag. Vi tog grusvägen tillbaka emot kyrkan och vips upptäckte vi vad som skulle visa sig vara en ingången till Vagnhärads våtmark! Vi har bott i samhället i snart 21 år, men aldrig tidigare vetat om denna plats.  Nyfikenheten och upptäckarlusten hos oss väcktes och vi bestämde oss för att utforska våtmarken och lämna jakten på runstenen till en annan dag.

En informationsskylt berättar för oss om våtmarkens funktion och betydelse för miljön. Bland annat lärde vi oss att sedan våtmarken togs i drift 2001 har utsläpp av sjukdomsalstrande och övergödande ämnen (främst kväve) till Trosaån minskat betydligt. Våtmarken har också bidragit till ett rikare växt- och djurliv i området.

Sedan började vi gå promenadstigen, fortfarande Sörmlandsleden, genom våtmarken som går längs med Trosaån. På vardera sida om stigen växter kaveldun och i ån simmar änder lugnt omkring på den spegelblanka ytan.

Vi passerade reningsverket och fann en grillplats i mycket fint skick samt en stor ”hydda” med plats för många att äta matsäck tillsammans. Hit kommer vi garanterat återvända fram i vår för att spana efter växter och djur.

Södermanlands äldsta runsten är och förblir fortfarande outforskad av oss, liksom Hunga reservat – men vad gör väl det när vi hittade en annan skattgömma längs Sörmlandsleden? Lite klokare har vi också blivit genom att bättre förstå vad våtmarkerna egentligen gör för att förbättra vår miljö.

En del av charmen med hemomkringvandringar är ju just detta att finna oupptäckta små guldkorn på nära håll.

För dig som vill veta mer om Vagnhärads våtmark

Hur du hittar hit: Om du vandrar längs Sörmlandsledens etapp 55:1 passerar du Vagnhärads våtmark. Det går även att åka bil till Trosalands kyrka och gå därifrån nedför backen till den stora informationsskylten.

Länkar för dig som vill veta mer:
Länk till Trosa kommuns naturpärlor

För dig som vill hitta fler utflyktsmål/vandringar i området

Länk till fler av Erikas inlägg