Hemomkringvandring? Tja, har man hyrstuga i fjällen får man flera ”hemomkring”.

Grövelsjöfjällen i nordvästra Dalarna är mitt bästa smultronställe. Jag har varit där varje höst i hur många år som helst, och jag tröttnar aldrig. Där finns vidderna, den underbara terrängen och hur många utflyktsmål som helst, jag bara älskar området.

Mot Valdalsbygget

Och är det busväder, blåsigt, småregnigt och ruggigt, kan man faktiskt gå i skogen, till exempel ta en tur till Valdalsbygget i Långfjällets naturreservat, en gammal fäbod vid norska gränsen där det verkligen går att känna historiens vingslag.

Gammelskogen på väg mot Valdalsbygget
Gammelskogen på väg mot Valdalsbygget

Enklaste, och kortaste, vägen är att stanna till på parkeringen vid vägen från Grövelsjön mot Elgå, strax innanför norska gränsen. Därifrån är det cirka två kilometers vandring till Valdalsbygget. Den som vill gå lite längre kan utgå från Storsätern i Grövelsjön, då blir det cirka sex kilometer.

Den här dagen valde vi den kortare varianten. Maken tog hand om hundarna och jag tog hand om kameran, och så knatade vi på genom underbar gammelskog. Den får sköta sig själv, där ligger fallna gamla jättar, och hänglavar smyckar träden. Och så är det så tyst och stilla, helt underbart.

Gammelskogen
I gammelskogen

Så kom vi fram till Valdalsbygget, och jag skyndade mig fram till den intressantaste byggnaden. Under andra världskriget fungerade den som värmestuga åt gränspatruller, och fortfarande kan man se deras klotter på väggarna. Tyvärr finns där senare tiders klotter också, men gränspatrullernas namnteckningar kan fortfarande urskiljas.

Valdalsbygget
Valdalsbygget

 

Gränspatrullens namnteckningar

Gränspatrullens namnteckningar

 

Och självklart blev det fikapaus ute på gården, kaffe och mackor, och ett par korvskivor till vovvarna. Men lavskrikorna, som jag också hade tänkt bjuda på korv, ville inte infinna sig den här gången.

Lavskrikan, en av mina favoritfåglar

Men ändå, ibland är det tur att man är lite långsam. På vägen tillbaka till parkeringen sniglade jag mig fram, och så fick jag syn på en fin stubbe att plåta. Men det blev inget av med det, jag såg en rörelse i ögonvrån och när jag vred på huvudet upptäckte jag att en lavskrika satt sig i en fjällbjörk alldeles i närheten.

Lavskrika - Perisoreus infaustus
En av mina favoritfåglar – lavskrika – perisoreus infaustus

Då gick kameran varm, lavskrikan är en av mina absoluta favoriter med fjäderdräktens harmoniska höstfärger, och den far fram så ljudlöst, som ett fjällskogens andeväsen. Och så plötsligt sitter den där, trots att jag misströstat. Lycka!

Och nästa höst kommer jag tillbaka, garanterat, till historiens vingslag och, förhoppningsvis, lavskrikor.

Lavar i gammelskogen
Lavar i gammelskogen

Så här hittar du till Valdalsbygget

Ta av mot Elgå vid Storsätra Fjällhotell, kör till den stora parkeringsplatsen på vänster sida strax innan norska gränsen. Följ leden fram till den gamla fjällgården med sommarservering och levande djur. I området Valdalen finns sedan flera leder genom gammal fjällskog med gott om torrakor och vidsträckta myrområden. Från parkeringen är det cirka 2 km till Valdalsbygget. Den som vill gå lite längre kan utgå från Storsätern i Grövelsjön, då blir det cirka sex kilometer.

För dig som vill veta mer:

Länk till Valdalsbyggets blogg
Länk till Länsstyrelsens information om Långfjällets naturreservat

Vill du få tips till din mejlbox?

ANMÄL DIG FÖR ATT FÅ ÅRSTIDSANPASSADE TIPS FÖR DIN VANDRING ELLER UTFLYKT! DESSUTOM ALLMÄN INSPIRATION FÖR DITT FRILUFTSLIV.

Jag spammar inte! Utskicken kommer
1-2 gånger per månad.

10 Comments

  1. Jag brukar vara i Grövelsjöområdet varje år. Nästa gång tror jag bestämt att jag ska ta en tur till Valdalsbygget jag med, men då kommer jag förmodligen att gå den längre vägen dit! 🙂

    1. Ingegerd Mickelz

      Jag är i Grövelsjön varje höst, där är så fint. Jag kan verkligen rekommendera Valdalsbygget, så fint 😀

  2. Anita Åhlberg

    Fint skrivet om vandringen till Valdalsbygget.
    Vi är i trakterna runt Grövelsjön och Idre både runt midsommar och under hösten!
    Finns så fina vandringsleder där, som är lätt att gå då vi är pensionärer.

    1. Ingegerd Mickelz

      Tack snälla Anita. Ungefär samma för mig, jag har varit i Grövelsjön varje höst i ungefär 40 år, och jag älskar terrängen och alla fina utflyktsmål.

  3. Haide Lingvall

    Fint skrivet! Vi var i Grövelsjön i början av september. Det var första gången sedan jag var barn. Vi gick bara på fjället upp mot norska gränsen. Vågade inte gå in i Norge. Vi hade förstås vår hund med och den ska ju helst avmaskas. Jag vet inte hur du gör med dina hundar när ni vandrar.
    Vi bodde på campingen nere vid sjön. Det var en så fin utsikt från husbilen, mot fjället och sjön.Tyvärr hade vi blåsigt och regn de dagar vi var där så det blev inte så långa vandringar. Men återkommer gärna ett annat år.

    1. Ingegerd Mickelz

      Det låter härligt, Grövelsjön är bara bäst. Jag har varit där varje höst i typ 40 år och tröttnar inte. Men numera håller vi oss utanför Norge. Lite trist, men det har ju blivit så krångligt med hundar. Ibland kan jag få permission och åka över gränsen på egen hand, men det är ju inte lika kul utan flocken. Men vi återkommer nästa höst.

  4. Ingela Ågren

    Underbara kort och intressant läsning.

    1. Ingegerd Mickelz

      Tack snälla Ingela.

  5. Ingegerd Mickelz

    tack för tips, ska kolla på det.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.