Under påskhelgen besökte jag för första gången någonsin Söderåsens nationalpark i norra Skåne. Med mig hade jag mina två hundar och min vän X – som inte heller hade besökt denna nationalpark tidigare.
Vi parkerade bilen vid naturum i Skäralid och begav oss ut på Hjortsprångsrundan, en 7,7 kilometer lång slinga som beräknas ta cirka 180 minuter att gå. För oss tog det dock betydligt längre tid, men vi var inte där för att gå snabbt – vi var där för att njuta av omgivningarna – och det gjorde vi med råge.
De vackra bilderna av gulsippan och vitsipporna är fotade av min vän X
Från naturum följer man Skärdammans strand, där man ser svanarna fridfullt simma runt. Till höger reser sig åsen klädd i fjolårets boklöv och med raka, stolta bokstammar så långt ögat når. Eftersom vi hade suttit i bilen i 3 timmar gick vi bara några hundra meter innan vi vek av från stigen och satte oss i bokskogen för lite frukost.
När vi var mätta och nöjda fortsatte vi leden som efter dammen följer Skärån i några kilometer. Miljön är sagolik där man går längst ner i en ravin med åns porlande i öronen och höga branter på sidorna bevuxna av bokträd, förutom på de ställen där det är rasbranter. Närmast ån växer kabbelekor, vitsippor, blåsippor och gulsippor den här årstiden. Det finns forsärla i ån och vi hade turen att få se en. Man stöter också på mängder av tickor (bland annat fnöskticka) på träden. Det är lätt att få känslan av att vara i en sagoskog – särskilt med tanke på att så många träd och stenar är helt mossbeklädda.
Efter några kilometers relativt lätt vandring nere i ravinen svänger leden av mot Liagården och man går en kortare sträcka på stig full av stenar och rötter där man får vara lite mer koncentrerad på var man sätter fötterna.
Efter en underbar, men ganska brant, stigning upp mot ravinens kant kommer man fram till Liagården där det finns vindskydd, bord, bänkar, eld- och tältplatser, toaletter… ja allt man kan tänka sig.
Att nu gå uppe längs ravinens kant istället för att gå nere i den ger en helt annan känsla. Man går nu i den bokskog man tidigare såg högt ovanför sig, och jag som är barnsligt förtjust i bokskog utropade gång på gång ”Jag avlider” medan jag gick, för det ena stället var vackrare än det andra. Hela tiden. Vi hade sådan tur att vi lyckades komma precis den dagen som bokens löv sprack ut, så vi fick njuta av riktigt skir vårgrönska, sol och av att ha cirka 15 grader varmt – helt perfekta förutsättningar för att vandra.
När vi hade passerat utsiktsplatsen Lierna var det lätt att gå i bokskogen. Nästa utsiktspunkt är Hjortsprånget, och därifrån är det bara några hundra meter ner till naturum där rundan tar slut.
Det här var en helt fantastisk, och väldigt varierad runda. Det du kan tänka på om du ska gå den är att det är betydligt svalare nere i ravinen längs ån än uppe i bokskogen, och att det inte heller finns någon täckning för din mobiltelefon i ravinen. Jag rekommenderar också att du har stadiga skor på fötterna eftersom det finns några riktigt branta partier längs leden. Det är även skönt att ha rejäla skor den sträcka där det är mycket stenar och rötter att ”se upp” för.
För dig som vill veta mer om Söderåsens nationalpark
Länk till Söderåsens nationalparks webbsida där du hittar information om sevärdheter, vandringsleder, aktiviteter, sovplatser med mera.
Länk till Skåneleden delsträckan ”SL3 Ås till ås” som går igenom nationalparken
Fler inlägg på bloggen om Söderåsen
Andra blogginlägg från vandringar i Söderåsens nationalpark
Namn: Therese Freid
Landskap: Småland, Ångermanland, Bohuslän
Dagsturer/utflykter, ibland med övernattningar (året om)
Bloggare, naturälskare och blomnörd som bor i en liten lägenhet på vackra Tjörn. Tonåringen pluggar i Småland. Mestadels vandrar jag i närområdet, men när jag är på resande fot passar jag alltid på att utforska mitt tillfälliga hemomkring. Vandringsleder, utflyktsmål och friluftsliv är saker som jag delar av mig kring här i bloggen.